Direktlänk till inlägg 14 oktober 2010
Väl inne på "häxdoktorns" rum, var det frågan som ställdes.
"Vad vill du???"
(Vad jag ville??? Jag ville en jäkla massa saker just då, bla att inte vara där just då... )
Satt som ett frågetecken en stund och funderade hur jag skulle tolka frågan. Undrade hon vad jag gjorde där, men eftersom det var hon som bokat tiden, så borde hon veta vad jag gjorde där...
(Varför väljer man att träffa läkare överhuvudtaget??)
Efter en stund formulerade hon om frågan och frågade i stället vad jag ville att hon skulle skriva på pappret till arbetsförmedlingen.
Eftersom doktorn ville träffa mig för att få ett hum om var jag låg i "utvecklingen" så tycker jag att det är hennes beslut om vad hon ska skriva... Jag kan ju inte sitta och säga att jag är frisk och orkar jobba heltid, när alla runt mig vet att jag inte kan jobba heltid utan att åter hamna i sjukskrivningseländet, så varför jag ska säga till min läkare var jag är någonstans är idiotiskt...
Jag överlevde mötet och bara en gång nämnde hon min vikt (kors i taket!!) Och då tyckte hon att det var underligt att jag påstod att jag gått ner i vikt, när hon från förra mötet mindes att jag vägde mindre än jag nu gjorde... Jag sa aldrig min vikt förra mötet, så hur hon kan veta vad jag vägde då är en gåta! Hur som helst så verkade hon märka mina taggar som växte utåt och bytte ämne genom att ställa frågan:
" Vad har du gjort med ansiktet?" Åter satt jag som ett frågetecken och undrade vad det var hon såg som jag missat. Hade jag cykelolja i ansiktet efter att ha pumpat cykeln? Eller var det något annat??
"Du är ju alldeles prickig" fortsatte hon och såg förfärat på mitt rödspräckliga fejs som jag faktiskt vant mig vid och inte reagerar på längre.
Sammanbitet svarade jag i allafall att det var psoriasis...
Direkt kom en föreläsning om vilken hjälp som det finns att få och att värme/solarium skulle göra att jag blir mycket bättre och får sååååå mycket finare hy.
Tro mig när jag säger att jag vet (nästan) allt som finns att veta om psoriasis, så jag log tappert och höll käften tills läkaren tystnade, då jag inflikade att den sorten som jag har så blir den värre med värme och att jag för stunden testar olika hudkrämer för att hitta den som hjälper bäst...
Summan av kardemumman var att jag kom ifrån läkarens rum med vettet i behåll och även lä'karen var i livet när jag gick.
Var inte heller lika förvirrad som förra gången, utan visste nu vad jag kunde vänta mig och var därför redo med svaren.
Men jag kommer fortsätta att hoppas att även denna läkare hinner sluta och försvinna från stan innan min nästa träff med henne blir av.
Men med min vanliga (o)tur så kommer all bra personal försvinna och jag blir fast med bottenskrapet...
Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...