Direktlänk till inlägg 15 februari 2011
Jag kan ge mig attan på att mina "kära" grannar gett sig sjutton på att driva mig från vettet!
Först tar de till barnknepet... det vill säga de låter sin minsta unge skrika flera timmar ett par nätter i streck. Med tanke på att ungens rum är vägg i vägg med mitt sovrum, så höll de mig vaken.
Sedan börjar de ha högljudda fester till gryningen, ytterligare en sak som kan driva den vettigaste människan till vansinne och som den snälla (eller mesiga) person som jag är, så tiger jag eftersom jag inte vill vara till besvär.
Och som om det inte räcker med detta så har de nu även skaffat en halvvuxen jycke med seperationsångest... I över 40 minuter tvingades jag lyssna till skriken, gråten och ylandet, innan jag tog min väska och rymde lägenheten.
Skrev dock en trevlig lapp och satte på grannarnas dörr...
Och jag menar att den var trevlig. Inga svordomar eller hot om att anmäla dem fanns med på lappen :)
Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...