Direktlänk till inlägg 20 april 2011
MINA DAGAR SOM PYSSLIG FASTER/MOSTER
Åter igen så har jag ansvarat för syskonbarnen under ett par dagar och kan erkänna att jag är mer än slut!
De kom i söndags och lämnade lyan som ett bombnedslag i går eftermiddag.
Jag satte mig i soffan i går och bara njöt av tystnaden.
Även om Elias och Jossan är ganska lugna så tar det på krafterna att hela tiden ha pejl på vad de pysslar med...
Men även denna gång överlevde jag och även barnen kom ganska oskadda från lyan. Elias hade dock ett litet skavsår på tån och snubbelfia var lite skrubbig efter ett möte med en sten... Det klagades även över en del värk i fötterna :)
Önskar verkligen att jag hade satt på barnen stegräknare, för det var bra många kilometer som det knatades under dessa dagar.
I måndags hade jag ett möte som jag var tvungen att gå på, så barnvaten skaffade en barnvakt :) Efter mötet som var possitivt och inte det skräckäventyr som jag förväntat mig, knatade hela gänget upp till "Flygis", där bror bjöd på lunch... Varmkorv. Efter det knatade vi vidare till Societetsparken via Södrabergen.
Det blåste ordentligt uppe på berget, men trots det blåste ingen unge ner och jag kunde njuta av utsikten över stan.
I societetsparken lekte ungarna i närmare en timme på "skeppet" tillsammans med en hög andra småttingar. Elias fick även upp draken som han släpat med sig hela vägen från lyan. Efter parken blev det fika på stan och möte med mamma/mormor/farmor som körde oss hem. Barnen var ganska slut på kvällen och de somnade snabbt, när de väl hamnade i sängen.
Jag räknade ut att vi var ute i närmare 4 timmar och vi måste ha knatat närmare halvmilen...
Södraberget
(Klicka för större bild)
Lek och bus blev det på vägen till parken. | |
Elias försökte flyga med draken, men det blåste för mycket. Jag var dock mest rädd att han skulle följa med draken över kanten |
*********************
På tisdagen dök den lediga barnvakten upp för att göra oss sällskap ut till Färsna. Naturen börjar åter förvandlas till en barnkammare, så chansen att vi skulle se djurbebisar på Färsna var stor.
Byggandet av den nya sadsdelen är i fullgång och jag blev både chockad och deppig över hur mycket det byggs nära Färsna.
Jag gillar inte stora förändringar och att se stora byggnader, asfaltsvägar och gatlyktor där det förra året bara fanns åkrar, var ingen kul upplevelse.
Att även se det nya köpcentret där det "alltid" varit skog och berg, är en deppig syn. Visst, det måste till förändringar ibland, men jag gillar det inte...
Hursomhelst så hamnade vi på Färsna och det fanns en hel del djur på plats. Getterna hade fått killingar, så Elias och Jossan hade turen att få klappa en liten killing. Till Färsna hade även en dagisklass tagit sig, så Elias och Jossan roade sig med att leka med dessa barn, medan jag och "barnvakten" satt i solen med varsin kaffe. Varmt som attan var det när solen låg på, helt klart en av vårens varmaste dagar! Efter ett par timmar blev det fortsatt skonötning, då barnvaktens eget barn skulle hämtas på dagis och jag hade ett inbokat möte på AF, som jag var tvungen att infinna mig på.
Lite klagande var det från barnen sida som tyckte att vi kunde ta bilen istället för att gå... Men vi kom ner till stan i allafall och medan jag hade möte satt ungarna i väntrummet med ritblock. Jag trodde att Josefin skulle tröttna på att vänta efter bara ett par minuter så jag var ganska förvånad när hon fatiskt satt kvar på stolen efter de 40 minutrarna som mötet tog. Efter det knatade vi hem för att invänta mamman och farmorn som skulle transportera barnen åt varsitt håll. Själv satt jag mig somsagt i soffan och njöt av tystnaden :)
Det var ett par kuliga dagar och nästa gång har jag lovat dem att inte ha en massa möten att passa utan att vår tid bara är vår...
Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...