Direktlänk till inlägg 9 augusti 2011
Mitt favoritminne
Oj! Vilket svårt ämne… Det finns för många av dessa favoriter :)
Men ett av de starkaste minnerna är när Totte flyttade hem till oss.
Totte var en svart Cockerspaniel på 3 år.
Enligt vad jag hört så skulle han avlivas när min farbror fick honom på en parkering. Min farbror kunde dock inte ta hand om Totte själv och frågade min pappa om han möjligen kunde ta hunden.
Min lycka var total när pappa kom hem en eftermiddag och den lilla hunden glatt skuttade ut från baksätet. Min önskan efter en egen hund hade gått i uppfyllelse!!
Under många år följde han mina spår och medan övriga familjen åkte på semester så var jag djurvakt åt både Totte och katterna. Totte var med på stranden under varma baddagar och han var med i skogen under hösten. S
Han satt stilla bredvid blåbärsriset och väntade på att jag skulle mata honom med blåbär…
Under många år var Totte min enda vän och jag sörjde hans död något otroligt…
Jag gick på ”Emmorna” när Totte blev dålig och vi tvingade avliva honom.
Under närmare en månad låg jag hemma på soffan i mitt rum och sörjde.
Lärarna på ”Emmorna” menade att det bara var en hund och att det bara var att köpa en ny jycke…
Totte var som sagt inte bara en hund för mig. Han var den enda vän jag hade under många år. Den enda som inte mobbade mig och den enda som såg mina tårar i huvudkudden på kvällarna…
Jag kommer alltid att sakna min lilla Totte och jag hoppas att jag aldrig glömmer minnet av honom!!
Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...