Direktlänk till inlägg 11 augusti 2011
Ett ögonblick (egentligen: Detta ångrar jag)
Ett ögonblick som fastnat är stunderna vid havet.
Solvarma klippor och en svag bris i den karga skogen bakom ryggen. Den oändliga horisonten som breder ut sig nedanför berget och en klarblå himmel som flyter samman med havet… Det enda som hörs är en svag vind.
Jag kunde lika väl vara den enda människan i världen när jag sitter på klippan mot Östersjön.
Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...