Direktlänk till inlägg 19 mars 2013
Ytterligare en dag att lägga till handlingarna.
Snön har dalat under större delen av dagen och staden ligger åter under ett täcka av vitt. Ändå känns det som om jag inte varit hemma en minut, utan farit hela dagen och kämpat mot snön.
Först en promenad med Karin. Bara 2 kilometer men det kändes längre när vi stretade i blåsten, flingorna och oplogade vägar.
Mycket muttrande och svordomar blev det även när bilar och bussar rullade förbi och stänkte modd på oss stackars isbitar.
Väl hemma igen hamnade jag på soffan en stund med en Nora Roberts bok som jag trodde jag läst men inte minns något av så troligen är den oläst...
Gillar min slutledningsförmåga något otroligt just nu. Å andra sidan så har jag ju köpt dubletter på årets bokrea och inte upptäckte missen förrän jag lånade ut den ena till brorsan och blev stående med den andra i handen.
Så mitt minne är underbart skoj för stunden.
Efter soffan blev det åter en kylig promenad ner på "byn". Tjocka kläder och varma vintekängor förde tankarna till en Michelingubbe eller kanske snarare en högravid anka, när jag halkade runt på trottoarerna...
Kom fram i allafall till cafét och fikade med härliga Annie. Taklamporna var släckta, ljusen på bordet hade brunnit ut och elementerna hade någon gäst snott med sig... Det var känslan i allafall, då det var mörkt i lokalen och kyligare än temperaturen utomhus. Kunde suttit längre om det funnits lite värme!!
Nästa fika blir på ett fik som vi känner och där vi trivs...
Kort sammanfattning av dagen:
Umgåtts med härliga vänner, njutit av soffan, käkat hembakat och sprattlat i en snöhög...
Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...