Direktlänk till inlägg 7 juni 2013
Efter åtta sorger och ett antal bedrövelser så kan jag nu konstatera att mitt utbrott i telefonen i tisdags hjälpte. Utbrott kanske är fel ord, sammanbrott kanske är en bättre beskrivning. Men nu har i allafall FK betalat ut mina pengar för 37 dagars sjukskrivning och jag kan betalat tillbaka alla de kronor som jag tvingats låna de senaste månaderna...
Hur kul som helst att gå på knå runt bland sina vänner och släktingar och be om pengar till kaffe, mjölk eller hårt bröd... Jag trodde att jag var borta från den karusellen när jag tiggde med mössan i hand och ledsna ögon.
Men strul från "högre makter" kan ske och lön/ sjukpengar kan utebli och då blir det kris i hjärnkontoret hos Maxen.
Jag måste ha struktur och allt måste vara så nära planen som möjligt. När jag gjort allt jag kunnat utan att pengarna kommer och ingen heller vet var i kedjan felet finns, då bryter jag samman än mer. Från att ha varit sjukskriven för stress, så hamnar jag åter i en situation där bristen på pengar är en stoooor stress.
Ingen räkning blir betald, maten i skåpen tar slut, lunchen blir samma varje dag för när pengar saknas finns inte längre valfrihet utan det är man äter det som finns...
Men nu har jag åter blivit rik och jag håller så smått på att betala tillbaka mina lån...
I morgon funderar jag på att sätta mig på ett café och njuta av sommaren med en kaffe och bulle.
Bara sitta, stirra på sommargäster och njuta av att jag faktiskt har råd med en kopp kaffe!
Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...