Direktlänk till inlägg 5 juli 2013
Jag tror aldrig jag känt större panik någongång än när varet från Boris hals forsade över min hand...
Inte veta anledningen till att kladdet rann och inte veta hur jag skulle stoppa flödet.
Tog servetter och tryckte mot halsen tills det slutade att komma var och ändå var oron stor. Boris har ganska mycket päls och att leta efter ett sår i all den mängden var inte lätt, speciellt då jag inte får hålla honom och han envisades med att vända på huvudet.
Även om samtalet med veterinären var lugnande så fanns oron kvar hela dagen och jag ville bara hem så fort som möjligt för att se hur min kisse mådde.
Veterinären förklarade att katter ofta får bölder och att det inte är någon fara, men ingen av mina pälsbollar eller katterna jag växte upp med har haft varbölder, så hur vanligt är det egentiligen ??
När jag kom hem hoppade Boris ner från soffan och gick till balkongdörren, där han högt förklarade att han ville ha frisk luft :)
Jag försökte igen att kolla såret och det var inga problem.
Kollade med bäste grannen om hon kunde hjälpa mig att skölja såret. med tanke på att hon är allergisk mot katter så känner jag verkligen tacksamhet att hon ställde upp med min pälsboll.
Jag kokade koksaltlösning och medan den svalnade så hämtade jag transportburen. Kopplade även ett koppel i Boris halsband OM katten tänkte ge sig på ett rymningsförsök.
En handduk att linda in kattkroppen i för att undvika spretande tår och vassa naglar hängde också med över till K. Utanför porten vid trädgårdsmöblerna öppnade jag luckan och en storögd katt kikade ut i stora världen. Med stor tveksamhet lämnade han buren och han var lugn när jag satt med honom i famnen. Jag höll i hans nackskinn medan K sprutade koksaltlösningen i hålet på halsen. Boris var lugn som en filbunke men när allt var över och jag släppte greppet om katten så ville han ut på äventyr och lämnade bänken.
Karin höll i kopplet och följde efter medan Boris s i det närmaste kröp genom gräset, så nyfiken men samtidigt så rädd...
Nu sitter bägge pälsbollarna på balkongen och kikar. De har ätit en stor portion fisk, lite godis och Boris har även tiggt rå fisk av mig... Det är som om han aldrig varit sjuk eller haft ont överhuvudtaget. Men tydligen så blir de som vanligt när bölden brister och det bara är dagarna innan som det gör ont på djuret.
Nästa gång så vet jag att det kanske inte är den tryckande luften eller de varma strålarna som gör att djuret sover och inte vill vara ute... Nästa gång så vet jag mer.
Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...