Direktlänk till inlägg 26 juli 2013
Funderat hela sommaren på att försvinna från stan och bara turista i Grisslehamn.
I dag blev det äntligen av!
Jag ensam, med en bok och kameran som enda sällskap hoppade jag på bussen på förmiddagen och drog till kusten och klipporna.
Jag trodde att det skulle vara fullt solsken och varmt som attans, men tji fick jag :)
Det var tät dimma i hamnen när jag efter en timmes bussfärd klev av.
Efter att ha kollat runt i bodarna och i Marinan, styrde jag mina steg mot stranden vid "Albert Engströms Atelje", men den stranden var full av livliga barnfamiljer, så det blev en klippa istället som jag hamnade på och kunde i lugn och ro studera allt det vita runt mig.
Ganska "maffigt" att inte se något och plötsligt ana en mörk skugga som lösgörsig i dimman.
Strax efter att "Ekerö" anlände skingrades dimman och det blev varmt som attans, exakt det väder som jag hade hoppats på.
Det blev en härlig dag med massa lugna tankar, exakt vad jag behövde.
Att försvinna iväg igen i bara mitt egna tråkiga sällskap, tänker jag verkligen göra igen.
Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...