Direktlänk till inlägg 4 oktober 2013
Har sedan min semester gått runt och känt mig som en sömngångare, otroligt trött och hängig.
Värst har det varit senaste veckan då jag bara behövt en vägg att luta mig mot, för att jag ska kunna somna.
Men eftersom det är symptom som var och varannan kotte knatar runt med, så har jag ju liksom varit ganska säker på att INTE slippa skiten, så jag har vant mig vid att knata runt som sömngångare. Tack och lov så har jag så inrutade rutiner att jag troligen skulle kunna göra dem i sömnen... vilket jag i det närmaste gjorde när jag av misstag tog sömntablett i stället för vitamintabletten INNAN jobbet :)
I onsdags insåg jag dock att det måste vara något mer än en förkylning som jävlas med mig och vägrar bryta ut. Började ana att det var en infektion som lekte i kroppen och att det behövdes starkare saker än alvedon för att skrämma inkräktaren på flykt. Det som fick mig att tänka i de banorna var smärtande bölder som dök upp utan förvarning (trevligare ämnen finns att skriva om :) ) Ett samtal till vårdcentralen visade att närmaste akuttid hos "min" läkare var den 15 oktober...
Rädd att vara frisk vid det datumet så bad jag i stället om en riktig akuttid hos vilken läkare som hellst och fick en tid samma dag. Ett samtal på 3 minuter och en titt på den nyaste bölden var allt som krävdes för att få penicillin utskrivet.
Läkaren varnade för att pencillinet skulle göra mig tröttare än normalt (hur man nu kan bli värre än sömngångare, vet jag inte) och han varnade även för att jag skulle få en dålig mage...
Direkt utanför sjukan så ringde jag jobbet och berättade att jag gick på pencillin och skulle vara borta resten av veckan.
Vaknade i går vid 7-snåret och kände mig mer zombilik än någonsin! Näsan rann som en jäkla vattenslang, halsen var som en öken med taggiga kaktusar och hostan skrämde katterna på flykt...
Kanske jag efter samtalet med chefen slappnade av tillräckligt för att förkylningen skulle bryta ut.
Vetskapen att jag skulle vara "ledig" i 2 dagar fick bacillerna att hurra och dansa segerdansen och plötsligt var jag riktigt sjuk.
Men vad vet jag...
Gårdagen tillbringades på soffan med en stor kopp äckligt tea vars ingredienser nästan garanterat kan skrämma slag på alla inkräktare i kroppen. På dumburken rullade den 6 timmars filmatiseringen av "Tills vi möts igen" av Judith Crantz, i knät låg 2 pälsbollar och på bordet stod en godisskål (Snacka sjukmys mitt i veckan). Så fort jag lade mig ner kom hostan som på beställning, men att sova sittande funkar det med :D
Mår något bättre idag. Är inte lika trött och hostar inte lika mycket, så det blir bättre (peppar peppar ta i trä).
Mitt enda problem just nu är att det är "Kanelbullens dag" och de lyser med sin frånvaro i lyan, ser även botten på kaffeburken, så om ca 3 koppar är jag kaffelös och det är än värre!
Å andra sidan har jag ett överflöd av tea, så jag ska nog överleva dagen.
Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...