Direktlänk till inlägg 16 oktober 2013
Tänk dig följande senarium:
Barnet står hysteriskt mitt på golvet och skriker "NEJ!!!" och kastar dockan på golvet.
Den lätt förvånade mamman förstår inte barnets utbrott och böjer sig ner, plockar upp dockan och sätter tillbaka den på bordet samtidigt som hon lugnt säger:-"jo".
Åter tar barnet dockan och kastar den på golvet och fortsätter skrika "nej", varpå mamman åter placerar dockan på bordet. Detta upprepas gång på gång och lugnet i mammans röst försvinner allt mer för var gång hon tar upp dockan.
långsamt förvandlas även den lugna modern till en trotsig 3-åring och rätt var det är står det 2 barn mitt emot varandra på golvet och skriker. Den ena skriker NEJ med hög röst och den andra skriker JO, med en allt mer irriterad röst.
Bägga lika ovilliga att ha fel...
Just när de ska börja dra varandra i håret kommer en vuxen in i rummet och särar på barnen. Med lugn och säker röst medlar hon mellan de två och tillslut så förkunnar hon domen, det som från början varit modern har haft rätt hela tiden, dockan ska sitta på bordet.
::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::..
Jag kan ju säga att jag haft roligare dagar!
Jag brukar i vanliga fall nöja mig med att muttra ett par väl valda svordomar, lämna lokalen och sedan fortsätta muttra.
Bara en gång tidigare har jag blivit så förbenad att jag ställt mig och skrikit åt en person och i dag var jag tvungen att lämna lokalen för annars skulle jag troligen kunnat bli anmäld för misshandel, sååå nära att jag slagit den lilla... *PIP*.
Allt jag sa var fel och allt jag gjorde var käpp rätt åt skogen och i min tolkning av hennes dåliga svenska så hade jag överhuvudtaget inget där att göra!
Jag skulle minsann inte tro att jag kunde komma och bestämma över dem eller hur de skulle ha det...
Kan erkänna att jag var lika "vuxen" som lilla "G" (G=gaphals) under förmiddagen, men jag kände att om inte jag tar tag i röran så kommer rörigheten att bli kvar och jag kommer att fortsätta att må skit.
Men eftersom det var jag som tog tag i det, så blev ju allt mitt fel...
Sååå trött på folk och idioter!
Men det positiva i allt är att jag börjar bli starkare.
Jag är inte längre den som alltid backar undan och ger mig med uppsträckta armar.
Jag kan erkänna att jag inte alltid har rätt och att jag fattar fel beslut i bland, men när jag VET att det jag gör/säger stämmer, då kämpar jag...
Och att ha en skorpion till ovän är något som man inte bör sträva efter att ha :D
Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...