Om exakt en vecka är jag i Stockholm och njuter!!

Så nu börjar nedräkningen på riktigt :) 

Grupptrycket har gjort att även jag nu skaffat "Instagram"... tjohoo!!

Maxadkatt är mitt namn där.

10 grader varmt, klarblått och min första promenad sedan förkylningen bröt ut...

Kan inte låta bli att upprepa hur vacker Norrtälje är och att jag är så jäkla glad över att min mobil tar så jäkla bra bilder!! 

Soldyrkarna njöt invid Norrtälje ån. 

Den gamla brandstationen "brinner" i höstfärger

     
Vindstilla och höst i ån med porlande vatten och stillhet...


Dagens första bild blev denna. Tagen från "likbron" och uppförstorad såg jag att det liknar en akvarellbild där vatten flyter samman med naturen runtomkring.
   

	Halvfärdiga torghandlarvantar i rött och svart som brorsan beställt hösten 2011, hittades i en kasse i garderoben. För sjuk för att jobba och för frisk för att sova mig igenom dagarna, kom jag på att jag skulle göra klart dem.
Hmmmm.... Något stämde inte... Den ena blev mycket bredare än den andra och det var bara att repa upp närmare 10 centimeter. GÖR OM GÖR RÄTT!
	Efter lite svärande och funderande hade jag tillslut knåpat ihop två sammalika vantar med tummar. Och som allt jag gör så är de olika i randningen och så  vill jag ha det.  Såååå vackra de blev.  (hahaha! )
Varma blev de i allafall och om min bror inte är nöjd med dem,så kommer jag att vilja ärva dem av honom.  Eller vem vet jag kanske får tillbaka dem i julklapp!

Bror Henry beställde inte bara ett par vantar utan även en mössa och en halsduk.
Det var bara vantarna som inte blivit klara... 
Eller erkänner, jag har en vidrigt massa trådar att fästa, men det räknas liksom inte  :) 

Har fastnat totalt och eftersom jag lever ett såååå ospännande liv så har jag inget att skriva/blogga om. 

Jag behöver hjälp med bloggämnen!! 

Inget ord/ämne är för litet så skicka inspiration till bloggen (då blir de kvar och jag kan återvända till dem, på FB försvinner de snabbt i all röran!)  

??????????????

Har sedan min semester gått runt och känt mig som en sömngångare, otroligt trött och hängig.

Värst har det varit senaste veckan då jag bara behövt en vägg att luta mig mot, för att jag ska kunna somna. 

Men eftersom det är symptom som var och varannan kotte knatar runt med, så har jag ju liksom varit ganska säker på att INTE slippa skiten, så jag har vant mig vid att knata runt som sömngångare. Tack och lov så har jag så inrutade rutiner att jag troligen skulle kunna göra dem i sömnen... vilket jag i det närmaste gjorde när jag av misstag tog sömntablett i stället för vitamintabletten INNAN jobbet :)  

I onsdags insåg jag dock att det måste vara något mer än en förkylning som jävlas med mig och vägrar bryta ut. Började ana att det var en infektion som lekte i kroppen och att det behövdes starkare saker än alvedon för att skrämma inkräktaren på flykt. Det som fick mig att tänka i de banorna var smärtande bölder som dök upp utan förvarning (trevligare ämnen finns att skriva om :)  )  Ett samtal till vårdcentralen visade att närmaste akuttid hos "min" läkare var den 15 oktober... 

Rädd att vara frisk vid det datumet så bad jag i stället om en riktig akuttid hos vilken läkare som hellst och fick en tid samma dag. Ett samtal på 3 minuter och en titt på den nyaste bölden var allt som krävdes för att få penicillin utskrivet.

Läkaren varnade för att pencillinet skulle göra mig tröttare än normalt (hur man nu kan bli värre än sömngångare, vet jag inte) och han varnade även för att jag skulle få en dålig mage...
Direkt utanför sjukan så ringde jag jobbet och berättade att jag gick på pencillin och skulle vara borta resten av veckan.

Vaknade i går vid 7-snåret och kände mig mer zombilik än någonsin! Näsan rann som en jäkla vattenslang, halsen var som en öken med taggiga kaktusar och hostan skrämde katterna på flykt...  
Kanske  jag efter samtalet med chefen slappnade av tillräckligt för att förkylningen skulle bryta ut.
Vetskapen att jag skulle vara "ledig" i 2 dagar fick bacillerna att hurra och dansa segerdansen och plötsligt var jag riktigt sjuk.  
Men vad vet jag...  

Gårdagen tillbringades på soffan med en stor kopp äckligt tea vars ingredienser nästan garanterat kan skrämma slag på alla inkräktare i kroppen. På dumburken rullade den 6 timmars filmatiseringen av "Tills vi möts igen" av Judith Crantz, i knät låg 2 pälsbollar och på bordet stod en godisskål (Snacka sjukmys mitt i veckan). Så fort jag lade mig ner kom hostan som på beställning, men att sova sittande funkar det med :D 

Mår något bättre idag. Är inte lika trött och hostar inte lika mycket, så det blir bättre (peppar peppar ta i trä).

Mitt enda problem just nu är att det är "Kanelbullens dag" och de lyser med sin frånvaro i lyan, ser även botten på kaffeburken, så om ca 3 koppar är jag kaffelös och det är än värre!

Å andra sidan har jag ett överflöd av tea, så jag ska nog överleva dagen.