Direktlänk till inlägg 8 november 2013
Inte en kotte på jobbet visste att jag fyllde år i går så det var lugnt ända tills Karin avslöjade mig genom att knata in i matsalen med två paket i högsta hugg. (Tack för de nyttosakerna, vännen!! )
Ett litet ljus tändes raskt på mitt bord, gratulationerna attackerade mig och jag fick välja vad jag ville ur sortimentet som present av personalen :)
Min hälsosamma dag sprack där, då jag inte kunde motstå en bit supergod Lasagne (Ledsen Mia) .
Eftersom jag inte ville fira mig så var eftermiddagen ledig att knyta kontakt med min första och enda riktiga bästis från grundskolan. När livet ändrades och annat blev kom mellan så försvann kontakten och vi har inte träffats på evigheter och jag menar EVIGHETER!!
Det blev först fika hemma hos mig och massa snack och sedan middag nere på La Facita där jag åt en halv kebabtalrik (Ännu mer ledsen Mia!)
Blomman jag fick av Mia P fd. O, är inte bara vacker utan doftar även underbart och jag måste tyvärr säga att även kattegojan gillar den, lite för mycket! (Jag ska börja hänga upp mina blommor i taket för att katterna inte ska tugga på bladen eller plocka av blommorna!)
Efter att lämnat Mia vid bussen så vandrade jag hem och hann inte vara hemma länge förrän dörrklockan ringde. En vacker blombukett och ett paket riskskor kom tillsammans med Sarah.
Eftersom jag inte längre ska/bör (men vill ha) äta onyttigt så var riskakor den perfekta saken att komma med då fikabröd inte längre existerar hos Maxen (älskar dem dessutom :) )
I ett litet brev i lådan låg ett vackert kort och ett par supergulliga blåa örhängen i form av hjärtan från syster med familj.
Som sammanfattning av dagen kan jag säga att inget av det som jag alltid brukar känna den 7 november fanns i år.
Allt det som jag inte borde känna, men som ändå alltid finns där...
Hjärnspökerna som pratar och självkänslan som ger prestationsångest över att inte göra bra, att inte duga, att inte vara lika bra som alla andra...
När beslutet väl var fattat att inte ha besök från vänner och familj blev hjärnan lättare och all ångest försvann.
Jag mår inte bra i stora sällskap... Jag mår inte ens bra när sällskapet bara består av familj och vänner som jag känt i hundra år.
Men i går mådde jag skitbra, så detta upprepar jag nog nästa år igen!
Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...