Jag inser ju att promenaderna gör att jag mår bättre. Framförallt så mår min skalle bra av det.

Att vandra utan mål och låta hjärnan snurra som den behagar... 

Ingen musik som stör i öronen och inget sällskap utan bara jag, tystnaden, ensamheten och malande tankar... 

Tankar jag ältat 1000 ggr tidigare men som fortfarande finns kvar och som jag inte kan släppa.

De senaste dagarna har varit jobbiga. Jag har varit osocial som bara den och om jag kunde skulle jag säga upp mig från mitt egna sällskap! Jag har dessutom haft värk i kroppen som gjort mig irriterad och dämpad.

Inget har varit kul, jag har mått skit och allt har bara varit jobbigt. 

I går valde jag bort mina vänner för att istället nöta skor, för jag kände att jag behövde det.

Jag hade inte orken att skratta, le och vara trevlig i någons sällskap. Jag behövde vara ensam med mina tankar och orkade inte spela teater... 

Det blev en timme på elljusspåret och då hungern fick mig nästintill illamående och värken krävde tabletter, gick jag hem. Tog en värktablett och ett glas nyponsoppa utan att ens byta om och strax därefter lämnade jag lyan igen för ytterligare en timmes rask promenad.

Spåret i skymning är inget kul ställe att gå på och vid promenad nr två valde jag stan istället.

Gick gata upp och gata ner, utan mål och utan plan, var bara tvungen att försöka få irritationen och oron ur kroppen.  

Hamnade tillslut vid vattentornet på Södraberget och tog en paus där uppe.

Satt på den kalla stenen och tittade ut över stan som glittrade av ljus och juldekorationer. Satt kanske där en kvart medan hjärtat lugnade ner sig efter promenaden uppför trapporna. Njöt av lugnet, stillheten, mörkret och kylan. Inget ljud trängde upp från stan och mörkret gjorde att jag smälte in. Jag kunde varit den enda som var vaken, så öde och ensam kändes stan...

 

Virre

31 december 2013 00:21

Så fint skrivet direkt från hjärtat inga krusiduller bara sanningen kram

 

Tallugglan

31 december 2013 00:29

Tack Virre! I bland orkar jag inte ändra och tänka...

:)

http://tallugglan.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vaknar till tystnad och genom de blå kraftiga gardinerna anas solen. En duvas kuttrande letar sig in genom det öppna fönstret och en bit bort hörs en bil starta. När vi flög in över Skottland såg det från luften ut att vara väldigt grönt och vara...

Är läget under kontroll? Inte det minsta, men snart "smäller" det :-) Känns så otroligt dubbelt just nu i känslor. Jag ser fram mot resan, men mår dåligt för att jag ska på semester när jag egentligen borde vara hemma och sörja. Jag behöver ...

Med 2 arbetsdagar kvar innan lite välbehövlig semester börjar jag nu packa väskan och städa lyan... Eller inte :-) Fredag och för stunden tvättstugan och medan maskinen snurrar så stickar jag vidare på min "Alasuq tunn" med en maska i taget och hö...

Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...

Träffade min läkare i dag och fick sömntabletter, för nätterna har varit långa, mörka och väldigt vakna de senaste dagarna. Sjukanmälan gjordes redan när beskedet kom och jag får se efter helgen hur måendet är, men jag har en sjukskrivning som ligger...