Direktlänk till inlägg 8 januari 2014
Åter en dag i lugnets tecken...
Lugn som en filbunke, eller lugn som en icke tänkande och hjärndöd zombie.
Bara det att jag i dag kom ut ur affären med fyra burkar tonfisk, en kyckling, två paket lätta och ett paket tuggummi. När det enda som jag skulle ha var en mjölk, säger en del om hur min hjärna fungerar för stunden...
Och när jag öppnade kylskåpsdörren för att ställa in Lättan i kylen, hittade jag min vinröda toffel stirrandes på hyllan...
(Hur i helskotta kom den dit och vad skulle jag ställt in i kylen i stället)
Känns skönt att jag i allafall fått en namnbricka att bära på jobbet. OM jag glömmer bort vad jag heter så kan jag alltid kolla på den :)
Men trots min (tydligen) ganska allvarliga förvirring (eller ett spökande hem), så känner jag mig ganska lugn...
Lugn på ett sätt som inte är Helena och kanske har det tillslut slagit slint totalt och stressen har blivit så stor att hjärnan helt har flytt...
Näää så allvarligt är det inte ännu, men jag börjar fundera på om jag kanske ska kolla i frysen efter mina försvunna strumpor...
Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...