Direktlänk till inlägg 18 januari 2014
Sjukgymnasten sa att anledningen till mina ständigt värkande axlar är att jag aldrig slappnar av. Jag går med axlarna ständigt spända och vet helt enkelt inte hur jag ska gå avslappnad...
De senasta veckorna har jag försökt att tänka på hur jag går, när jag är ute.
Att slappna av i axlarna och låta armarna svänga i takt med stegen och jag känner mig helt klart lite som en orangutang när jag är ute och går :)
Alltför ofta kommer jag på mig själv att dra upp axlarna till öronen och spänna överkroppen. Jag kommer självklart på det när axlarna börjar värka och direkt får jag skaka loss musklerna och börja om.
Natten till i går vaknade jag tre gånger av att axlarna värkte och då inser även jag att det inte är okej, så i går blev det ett besök på apoteket och köpte "Ormsalva"... Dvs värmande liniment med Arnica, mentol & chili att knåda in mina stackars beniga axlar med.
Sitter därför just nu och luktar som en enorm halstablett...
Som planerat hamnade jag i Görla och den vanliga loppisen där. Nattens nederbörd gjorde att det var ovanligt lite folk på plats, så till en början var det gått om svängrum runt prylarna. Jag var på jakt efter varma vinterkängor och en varm vardagsjacka. Min "dunjacka" börjar bli i största laget och även om det får plats mycket under den, för kyligare dagar, så börjar den kännas en aning stor...
Kängorna sket sig. De jag hittade var i stl 41 och mina fötter halkade runt i dem, så de skippade jag.
Jackor däremot fanns det en drös av :) Hittade en svart skidjacka med löstagbart foder. Tänkte att den skulle vara perfekt att ha på kvällarna när jag strövar runt på mina promenader. Den såg inte så stor ut när den hängde på galgen, men jag höll på att drunkna i den, så den hängdes tillbaka.
De jackorna jag köpte vet jag fortfarande inte om det var bra köp.
De känns inte som Helenajackor och gamla jag hade inte ens prövat dem, utan bara fnyst och hängt tillbaka dem...
Det mest spännande under fynddagen är att den svarta jackan är i stl 40...
I min hjärna är jag fortfarande en 46-48:a och jag provar fortfarande de storlekarna. Men 40 är det minsta som jag kunnat ha hittills på överkroppen :)
Spännande men ganska jobbigt också, speciellt för skallen att fatta.
Vågen står stilla men kroppen krymper fortfarande :)
Utöver jackorna så hittade jag en fodrad lila fleecejacka och med min (o)värme i lyan kommer den att vara perfekt att gosa in sig i under filten i soffan.
Det var en bra loppisdag och jag höll mig till min planerade budget...
Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...