Direktlänk till inlägg 28 januari 2014
Träffade en ung och nyutbildad läkare i dag och han tog även blodtrycket :)
Hur som haver så kom han fram till att det nog är "karpaltunneln" som gör att min hand domnar med ojämna mellanrum och som även gör att jag vaknar MÅNGA gånger på nätterna och tvingas "skaka liv i handen", så nu ska jag få en skena till handen... Han förklarade även att den lilla nerven i handleden kunde orsaka värk i axeln...
Så nu har jag ytterligare något att "skylla" på:
"Jag kan inte jobba idag, jag har såååå ont i handleden att jag inte kan böja mig... " (Hmmm) :)
Nä, skämt å sido så måste jag hitta tillbaka till gymmet då jag gissar att lite extra träning för rygg och axlar inte kan skada :)
Men läkaren var väldigt bra (nyutbildad så klart) och tog mig och mina symptom på allvar. Och förklarade allt så bra att även jag förstod allt han sa (det är inte ofta det händer :) )
Tyvärr så hade jag ingen värk i dag och att efter närmare en månad som smärtfri hade jag svårt att beskriva värken och var den suttit. mitt finger som hittills låst sig dagligen ville inte alls låsa sig i dag, hur jag och doktorn än gjorde.
Men vi riktar in oss på att fixa Karpaltunneln och tar övriga leder och fingrar vartefter de kommer.
En bra stund på sjukan med andra ord :)
Då en jäkla telefon redan spräckt min ekonomi för månaden tyckte jag att det var lika bra att fortsätta sprida pengar runt mig... Tiden till att uppsöka gymmet varkar aldrig infinna sig. Jag orkar ta ca timmen promenad när jag slutat på jobbet, ut i naturen och njuta av luften, halkan, ensamheten och tystnaden. Men utöver det vill jag bara vara i fred och samla kraft i ensamheten. Att trava till gymmet och försöka trivas i hög musik och svettiga kroppar är för mycket just nu för mig.
Så jag cyklade till Rusta i motvind och köpte en boll och gummiband.
Vissa av övningarna som sjukgymnasten gett mig går att göra hemma, så om inte Helena kan ta sig till gymmet så får delar av gymmet ta sig till Helena. :)
Bara att pumpa upp bollen var som ett träningspass i sig och att pumpen dessutom lät som en knarrande järnssäng, gjorde inte saken lättare (om grannen under ger mig underliga blickar i morgon, så vet jag varför :)
Bägge pälsbollarna gjorde stora ögon när bollen började växa, höll tassarna för öronen av pumpens ljud och flydde in under soffan. Tillslut kunde jag torka svetten ur pannan och njuta av en kaffe (och en dröm), medan den snorgröna bollen låg som en enorm vårta på vardagsrumsmattan. Zasso vågade sig fram från soffan och tog även mod till sig att nosa på den enorma bollen. Han nosade lite hårt så när bollen började rulla flydde han tillbaka till tryggheten och soffan.
Jag tror inte att han vågar gå i närheten av den igen :)
När jag stod i affären var jag i valet och kvalet om jag verkligen vågade köpa en boll. Såg framför mig hur 2 katter vässade klorna på bollen, använde den som studsmatta/trampolin och hur den innan morgondagen skulle drabbas av pyspunka, ligga som en utslagen pannkaka på golvet och hur jag tvingades lappa den med silvertejp för att kunna använda den...
Men jag tror att bollen är ganska säker för mina kissar, då de flyr såfort den rör sig :D
Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...