Direktlänk till inlägg 28 februari 2014
De senaste veckorna har inte varit bra för min hjärna. Stress på stress och ytterligare lite stress, har satt sina spår och jag håller på att krascha.
Sjukskrivningar, semestrar och ont om vikarier har gjort att jag som behöver rutiner och min lilla ruta istället har skuttat runt som en förvirrad studsboll och försökt göra mitt jobb samt så mycket av andras jobb som jag kunnat.
Att jag utöver den stressen dessutom försöker hinna med ett liv utanför jobbet, som borde bestå av annat än planlösa långpromenader och sömn, är något som inte riktigt har hunnits med.
Hjärnan snurrar för fort, jag äter dåligt och jag drömmer om korridorer och städning...
I går gick jag hem strax efter lunch, då jag kände att jag höll på att klappa samman...
Jag orkade inte längre hålla masken på plats och i dag blev jag hemma...
Min ekonomi lär braka totalt nästa månad, men det är antingen några dagar borta nu och försöka lappa den trasiga hjärnan eller fortsätta i hamsterhjulet och bli sjukskriven en längre tid och verkligen vinka adjö åt min lön.
I stället för städning och ett fejkat leende blev det en dag i mitt egna sällskap och gråa tankar.
Det blev en långsam promenad till Färsna, njöt av naturen och en fika i deras café med hembakad kanelbulle.
Lyssnade till naturen och inget som störde stillheten...
Kom hem med en rensad skalle och något lättare till sinnet.
Färsnagård.
Mitt i naturen men ändå så nära stan...
Det jag gillar med Färsna är att den gamla miljön fortfarande finns kvar och används.
I
Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...