Direktlänk till inlägg 3 mars 2014
Då mina bröder roade sig på annat håll, blev jag tillfrågad om jag kunde passa mammas katt Sonja under ett dygn.
Så jag packade min väska och rymde stan.
Lekte med katt, lyssnade till tystnaden och tog på lördagen en promenad i den gråa naturen.
Det var bara meningen att jag skulle gå ner till Björkögården, en ca 15 minuters promenad men när jag väl kommit dit ner ville jag inte vända så det blev hela rundan runt :)
Allt var välkänt, men ändå så nytt. skogar hade fallit sedan senast och nya hus dykt upp. Backen vid VästraEdsviks kollon, som förut varit ett långt och utdraget helvete att vandra uppför, fanns inte längre :) Inte för att de plattat till vägen, utan snarare är det min kondis som blivit så mycket bättre.
Självklart var min kamera med mig på vägen :)
Klicka på de små bilderna för förstoring ...
Jag har alltid gillat det här trädet som står på vägen ner mot stranden...
När jag gick så var molnen täta, men väl på "Björkögården" visadesig solen för ett tag och jag kunde sitta på bryggan och njuta av värmen.
Lågvatten vid båthuset | |
Fortfarande en tunn hinna av is på vattnet. | |
Trots årstiden så är det vackert |
Ångbåtsbryggan.
Jag gillar vatten och har alltid blivit lugn i dess närhet...
Lite blött var det vid Öster Edsvik
Väl innanför dörren och härligt svettdoftande efter min promenad, upptäckte jag att jag inte hade någon ren tröja med mig... Att ställa mig och tvätta kläder hade jag ingen lust med och inte heller att åka buss stinkande som en skunk.
Jag hittade en t-shirt, tillhörande min lillebror och till min förvåning så kunde jag ha den, utan att spräcka några sömmar eller ens känna mig som en korv i ett för litet korvskinn. (Jippie!!) Snacka det var dagens kick! Jag kommer i min lillebrors kläder!!
För att sammanfatta helgen, kan jag nog säga att den var behövlig!
Att andas friskluft, tystnaden som bara naturen kan ha och mörkret...
Inga "Volvoraggare" som drog förbi eller gatlyktor som skingrade det kompakta mörkret.
Bara jag, en utklädd elefant och ensamheten...
Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...