Var till kuratorn häromdagen och för första gången sedan turerna med diagnoser och utmattningar startade för många år sedan så känns det som jag är på rätt väg. Kanske finns det denna gången någon/några som tar min oro på allvar och som kan ge mig den hjälp som jag behöver. Någon som kan bryta ner den tjocka skyddsmur som jag byggt upp under många år och som jag själv inte kan riva.
Kanske är det äntligen någon som ser att det faktiskt handlar om "liv och död", eller kanske snarare om sorg, smärta och en jäkla massa ångest.
Kuratorn har själv ADHD i sin närhet och vet vad jag menar med "oreda i skallen" "snurr" och oavslutade projekt.  

Hon har tips och ideér som hon sett fungerat på saker som jag inte haft en tanke på tidigare... Hon vet vilken hjälp som jag kanske behöver och hon vet vad jag inte borde pröva.  
Det känns förbenat skönt att prata med någon som förstår mig och inte bara nickar och hummar, men som i själva verket inte har en blekaste aning om vad jag går igenom eller hur mina dagar ser ut. 

Det är en sak att läsa om diagnoser i en bok under utbildning, men en helt annan att verkligen ha det och att leva med det 24- timmar om dygnet. 
Det är svårt för utomstående att förstå hur man mår när jag själv inte vet det.

När känslorna är som tidvatten i mitt inre och det aldrig är en lugn stund i min hjärna.

Dygnet runt snurrar tankarna utan att finna målet och utan att kunna stängas av.

Allt mellan himmel och jord snurrar runt, blandas,utvecklas  och någonstans i röran finns en röd tråd som gör att mina tankar går från garnnystan till röda äpplen och plötsligt så har jag kommit på vem som var programledare i nöjesprogramet som spelades in 1987... 
Jag ältar varje ord som sagts mellan mig och andra, ändrar innebörd i det sagda, ändrar tonfall och läser mer mellan raderna än vad som kanske verkligen finns.
Jag gör nog ganska ofta en höna av en stackars höna, och läser in allt som jag tror egentligen menas bakom orden och blickarna. Att tillslut inte veta vad som sagts och vad som inte sagts är jobbigt.
Sa "hen" verkligen det jag hörde, eller har min fantasi omvandlat orden till något helt annat??
Det är jobbigt att inte själv kunna veta sanningen...

Jag är fast i en värld där verklighet blandas med drömmar och där jag har så mycket fantasi att jag inte vet var jag ska börja. Det finns så mycket jag vill göra att jag blir sittande utan att göra något, för jag vet inte var jag ska starta eller vad som är viktigast då allt just nu är lika viktigt och kräver lika mycket uppmärksamhet.   

Sedan ca tre år tillbaka är hjärnan stilla hos mig, åtta timmar i streck och det är när jag sover! Ett litet piller innan jag lägger mig gör att jag äntligen kan somna utan att vrida mig timme efter timme efter timme medan hjärnan går igenom dagen, morgondagen, framtiden, det förflutna, recept, mönster, kommande julklappar och drömmar... 
Jag slipper se visaren på klockan röra sig läskigt fort mot alarmtiden, slipper oroa mig för att försova mig och slipper alla malande tankar. Ett litet insomningspiller gör att jag kan vakna pigg och mindre hjärndöd än annars. Problemet är att min husläkare är rädd att jag blir beroende av dem och inte kan sluta. Min räddsla är att jag ska tvingas sluta med dem. Det enda "skyddsnät" som jag har för att leva ett normalt liv, då jag valt att inte använda Concerta, Ritalin eller annan hjälp i pillerform. 

Utan insomningspiller = försovningar= missade arbetstider= sparken... Och därifrån kan det bara gå åt ett håll och inte tusan är det mot gladare och rikare miljöer. :) 

#Blogg100 #ADD
 
  

 

Marie-Louise Nilsson

5 mars 2015 16:21

Hej stor igenkänning i dina ord. Jag har aldrig blivit erbjuden utredning, vet inte vad som ska till för att få en sådan. Jag är diagnostiserad för utmattningsyndrom och min första känning hade jag redan 2001 och jag är sjukskriven sedan 2011 med en termins inhopp 2013 innan jag kraschade igen. Jag är i det läget att jag inte vet vad jag ska göra för att bli frisk och funderar ju skarpt på om det är något annat som gör att jag inte blir bättre. Kram på dig.

http://www.marie-louisenilsson.com

helena

10 mars 2015 19:11

Hej Marie-Louise! tack för att du kikade in på min sida och jag känner igen mycket av det du skriver också! Jag har hört att många utbrända även har en diagnos vilket egentligen är orsaken till att vi så lätt bränner ut oss.
Jag fick diagnosen ADD när jag var sjukskriven för utbrändhet och det krävdes envishet för att bli tagen på allvar hos läkarna. De menade att jag var frisk förutom utbränd, men att veta att något är fel och själv fundera över VARFÖR jag gick in i väggen när alla andra på utbildningen klarade sig trots extra jobb och liv utöver studierna.
Mitt råd till dig är att låna alla böcker på biblioteket om ADD/ADHD. Sedan plöjer du igenom dem och antecknar ALLT som stämmer in på dig och visar anteckningarna för din läkare. Det gjorde jag och plötsligt så kunde de inte ignorera eller svamla bort all fakta som jag lade fram. det är kämpigt att tvingas bevisa att man inte är som andra men gå alltid på din magkänsla! KRÄV en utredning för känner du att något är fel, så brukar det vara fel. Du får jätte gärna höra av dig med frågor och funderingar!

Även att ta sig upp ur utmattning är ett litet helsike, så ta det lugnt, stressa inte utan kämpa på i din egen takt! Kram på dig!!
//Helena

 

Tallugglan

16 mars 2015 19:49

Hej Marie-Louise! tack för att du kikade in på min sida och jag känner igen mycket av det du skriver också! Jag har hört att många utbrända även har en diagnos vilket egentligen är orsaken till att vi så lätt bränner ut oss.
Jag fick diagnosen ADD när jag var sjukskriven för utbrändhet och det krävdes envishet för att bli tagen på allvar hos läkarna. De menade att jag var frisk förutom utbränd, men att veta att något är fel och själv fundera över VARFÖR jag gick in i väggen när alla andra på utbildningen klarade sig trots extra jobb och liv utöver studierna.
Mitt råd till dig är att låna alla böcker på biblioteket om ADD/ADHD. Sedan plöjer du igenom dem och antecknar ALLT som stämmer in på dig och visar anteckningarna för din läkare. Det gjorde jag och plötsligt så kunde de inte ignorera eller svamla bort all fakta som jag lade fram. det är kämpigt att tvingas bevisa att man inte är som andra men gå alltid på din magkänsla! KRÄV en utredning för känner du att något är fel, så brukar det vara fel. Du får jätte gärna höra av dig med frågor och funderingar!

Även att ta sig upp ur utmattning är ett litet helsike, så ta det lugnt, stressa inte utan kämpa på i din egen takt! Kram på dig!!
//Helena

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vaknar till tystnad och genom de blå kraftiga gardinerna anas solen. En duvas kuttrande letar sig in genom det öppna fönstret och en bit bort hörs en bil starta. När vi flög in över Skottland såg det från luften ut att vara väldigt grönt och vara...

Är läget under kontroll? Inte det minsta, men snart "smäller" det :-) Känns så otroligt dubbelt just nu i känslor. Jag ser fram mot resan, men mår dåligt för att jag ska på semester när jag egentligen borde vara hemma och sörja. Jag behöver ...

Med 2 arbetsdagar kvar innan lite välbehövlig semester börjar jag nu packa väskan och städa lyan... Eller inte :-) Fredag och för stunden tvättstugan och medan maskinen snurrar så stickar jag vidare på min "Alasuq tunn" med en maska i taget och hö...

Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...

Träffade min läkare i dag och fick sömntabletter, för nätterna har varit långa, mörka och väldigt vakna de senaste dagarna. Sjukanmälan gjordes redan när beskedet kom och jag får se efter helgen hur måendet är, men jag har en sjukskrivning som ligger...