Direktlänk till inlägg 23 mars 2015
Vi är alla olika. Vissa får kraft och energi genom att umgås m massor av folk andra samlar energi genom tystnaden. Jag har aldrig gillat folksamlingar och trivs i ensamheten. Jag har svårt att ha folk hemma, då det känns som att mitt eget utrymme krymper och jag känner mig fångad. Fångad i något som inte är jag, med massa krav att försöka leva upp till.
Jag njuter av ensamheten, att vara själv och bara vara... jag.
Är inne i en period där människor känns "störande". Att le och vara social på jobbet tar kraft och energi. Att bita i hop och vara trevlig när jag egentligen bara vill krypa under en sten och bli lämnad i fred. Folksamlingar är en stor samling av ljud som bara låter, röster som blandas utan att jag kan urskilja de olika personerna och massor av färger som smälter samman till en enda röra...
Svårt att beskriva, men jobbigt att försöka leva i denna massa.
Snart firande i Stockholm av två personer, två släktingar som firar jämnt och samtidigt som jag självklart vill vara med och fira dem så finns paniken så nära ytan att jag nästan kan ta på den.
Allt i mitt inre skriker "VILL INTE...kan inte".
#blogg100