En bild säger mer än tusen ord och just denna bild är exakt det motsatta för dagen!
Men om man läser det tillräckligt många gånger så kanske man börjar tro på det...

Eller något.

Var till Psykologen i dag och fick fylla i lite kuliga skalor. Frågor som skulle besvaras efter skalan "Mycket bra", "bra" eller "mindre bra" eller som de översattes i min hjärna "Super duktig", "bra" eller "värdelös"... 
Frågor om allt från hur man klarade ekonomin, till hur man sov och hur man tycker att man klarar av att hålla ordning hemma. Fick direkt svart på vitt att allt jag gjorde var bra eller mindre bra. Inte en enda fråga kunde jag besvara med "Mycket bra" och direkt så  placerade jag mig själv i facket, värdelös på allt och inte värd ett skit!
Inte en enda sak i min hjärna är jag bra på. 
Spännande hur vissa dagar och ett visst humör kan sänka självkänslan och självförtroendet till samma nivån som en daggmask!
Snälla någon SKJUT MIG!!!!! 

Visst finns det saker som jag säkert är bra på, men just i dag så andas jag tilloch med fel och det enda jag vill är att få sova bort det negativa eller i allafall få höra något positivt... 

Hela vägen till jobbet försökte jag klura ut en enda sak som jag är bättre än genomsnittet på att göra, en enda liten sak som jag är stolt över att klara, och jag kom inte på en enda sak... 
Tjohoo vad självförtroendet ökade!!  :)

Kommer in på jobbet, ler, hälsar och är som vanligt. Försöker dölja svårmodet och osäkerheten bakom en glad mask, men känner direkt att något ligger i luften och pyr.
Stämningen är en annan än vanligt.

Bara en stund senare får jag höra: "Ta det inte personligt, men det har kommit in klagomål..." 

I bland önskar jag att jag kunde få slå mina kollegor med en purjolök, eller i allafall få vräka ur mig något elakt. Men jag håller tyst, lider i min ensamhet och undrar om det överhuvudtaget finns något som jag är bra på. Bara en enda liten sak. En enda liten minimal sak, det är det enda jag begär att få höra! 
Kanske är det mitt bekräftelse behov som spökar som gör att jag vill höra något positivt. Att få höra att jag inte alls är till besvär, att jag gör ett bra jobb eller bara att jag duger... Men istället så är det misstagen som syns och som "folk" ser.  

Om en kund/gäst  kommer in i dsken, ställer sig och stirrar på pelaren och säger att den är smutsig, så kan jag glatt meddela att gästen/kunden är i fel lokal och även ärligt erkänna att pelaren ÄR smutsig för att jag har gått runt den så många gånger att jag inte längre tänker på den och ser inte hur den ser ut... Men nu har jag blivit medveten om att den är smutsig och ska ta som vana att torka av den dagligen. 
Men det är så jäkla lätt att säga till hur andra ska göra, men att den som kommer med klagomål själv inte är perfekt eller gör ett 100% jobb är det ingen som pratar om.

Det finns mycket som mina kollegor gör fel, men jag orkar inte engagera mig eftersom jag inte orkar bry mig och för att jag har mitt egna jobb att sköta och försöker göra mitt jobb så bra som jag kan! Jag försöker lära av mina misstag och jag upprepar ytterst drm ytterst sällan... 

Jag litar på att mina kollegor gör sitt jobb och att jag sköter mitt jobb.

Om jag gör misstag så vill jag gärna höra det, då jag faktiskt inte är tankeläsare och jag bitts ytterst sällan. Visst jag muttrar mycket och kan bli sårad, men jag har ännu inte slagit ihjäl någon för att de sagt sin mening.

Men jag vill veta vad jag gör för fel, så jag kan åtgärda felet och kan börja göra rätt. Men tydligen är det lättare att prata med andra OM mig än att vända sig direkt till mig.

Men kanske allt grundat sig i att jag är för snäll och mesig! Kanske ska jag bli en ego och bara sköta mitt jobb, bara gör mitt och bara tänka på mig.
Inte anstränga mig för att göra mer än just bara mitt eget jobb. Jag gör saker som inte är mitt ansvar, mycket för att jag ser att tiden inte räcker till hos mina kollegor och det är saker som ska göras och då kan jag likväl göra dem om jag ändå står bredvid.
Och om jag ändå har tid och ingen disk så kan jag lika väl göra någon nytta utanför min lilla disk, utan att de behöver be om hjälp...
Bara stå och rulla tummarna är inget för mig, jag vill ha saker att göra, men varför ska jag egentligen??

Jag får inget tack och inte heller någon hjälp från dem, utan att själv behöva be dem om hjälp. Saker som för mig är självklara är tydligt inte det för dem.

Att hjälpas åt är okej om man ber om det, men inte något man gör i förbifarten.
Varför göra det lätt för någon annan? Varför göra någon annans jobb? Varför vill man göra saker av snällhet?  

Å andra sidan de klarade sig bra innan jag började och, så de klarar sig säkert lika bra om jag slutar att vara så jäkla snäll... 

Jag har fått avslappningsövningar som jag ska göra varje dag för att lära mig att slappna av, men tiden att göra dessa finns inte. Kanske borde jag varje dag sätta mig i en skrubb på jobbet och göra övningarna, när jag har en stund över.
Istället för att hitta jobb och uppgifter som inte är mina att fixa...
Ska nog ta en ärlig funderare på det en stund, om inte annat så kanske jag själv blir lite mer avslappnad på jobbet :)  

Summan av kardemumman är att jag har haft en pissdag med bara negativa känslor/tankar och jag önskar att jag försov mig i morse med en sisådär 12 timmar eller liknande.

I morgon är en ny dag med förhoppningsvis lite fler positiva händelser och känslor.   

 

Men är ganska trött på folk som kastar ägg i stenhus (Eller hur ordspråket nu lyder :)  )

#blogg100 #Psykbryt #negativatankar  

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Med 2 arbetsdagar kvar innan lite välbehövlig semester börjar jag nu packa väskan och städa lyan... Eller inte :-) Fredag och för stunden tvättstugan och medan maskinen snurrar så stickar jag vidare på min "Alasuq tunn" med en maska i taget och hö...

Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...

Träffade min läkare i dag och fick sömntabletter, för nätterna har varit långa, mörka och väldigt vakna de senaste dagarna. Sjukanmälan gjordes redan när beskedet kom och jag får se efter helgen hur måendet är, men jag har en sjukskrivning som ligger...

"Tallugglan" har varit vilande så länge och enda uppdateringen jag egentligen gör är under min semester, så funderingen finns att döda bloggen helt, samtidigt så finns här många minnen så det tar emot... Eller kanske bara byta namn och ha den som en...

Fick frågan om maten på kryssningen så här kommer nu bilder och lite text om den.  Redan vid bokningen av kryssningen så kunde man välja in måltider vilket skulle göra det hela billigare men även mindre stressigt för oss då det kanske inte skulle f...