Tiden går snabbt och när man känner att det enda man gör är att klaga, då är det lika bra att hålla sig undan från bloggandet :)  

Jag vet vad jag har men inte vad jag får och tänk om det jag får är sämre än det jag jag lämnat och möjligheten att få tillbaka det jag hade är inte existerande...

Jag jobbar med det som jag älskar och varje dag borde vara en glädjedans med ett leende på läpparna, men jag är som jag är och diagnoserna ökar i antal hos mig. Jag ser inte det positiva utan bara det mörkare i mitt liv. Jag kan inte vara nöjd när livet är bra utan vet att bakom nästa krön kan det svarta ligga på lur och förbereder mig inför det mötet.

Jag vill må bra och vara nöjd, men när jag trivs så kommer något utifrån och stör. Jag vet att den enda som kan ändra min sitts är jag men när jag inte längre orkar kämpa, när det känns som om alla ord jag säger inte längre är önskningar utan blivit till krav och låter som tjat i mina egna öron hur låter tjatet då inte hos andra?  

 
Jag är för stunden inte nöjd med det jag har och jag sover på dubbla dosen sömnpiller mot vad läkaren ordinerat, bara för att kunna somna och inte vakna av panikattacker.
Jag har hamnat på en plats där jag inte bör vara och där varje minut är en mardröm men alternativet är att härda ut och "gilla läget" eller att gå tillbaka till att bli lokalvårdare igen... 
kan väll krast säga att antingen så pajar jag min kropp eller så pajar jag min hjärna, men inget kommer ur cirkusen i ett stycke.
Det är innom restaurang som jag vill vara, men jag vill vara diskare!!!! Jag nöjer mig med att diska tallrikar och skrubba bleck, jag har inga högre planer, för det är där jag kan slappna  av och vill vara.
Jag vill stå i mitt lilla kaklade rum med musiken i öronen och få saker rena. Jag vill inte  stå i kassan och ha koll på pengar och summor. Jag är livrädd att ge fel växel tillbaka och att stämpla in fel summor. Jag är livrädd att tappa maten  och jag är livrädd att tvingas vara på golvet varje dag.
Jag spänner mig inför obehaget, slappnar aldrig av och axlarna värker när jag kommer hem. Jag är ständigt trött men kan inte sova och jag hatar varje minut som jag måste le och vara trevlig ute på golvet. Jag har fått kommentaren att jag verkar väldigt avslappnad i kassan, att det syns att jag gillar att umgås med folk och att jag hör hemma i serviceyrket...  jag kanske ska ansöka till till någon teaterutbildning när jag ändå är i farten, eftersom jag tydligen är en bättre skådespelare än jag trodde.  Jag är på rätt plats yrkesmässigt men samtidigt på helt fel plats och det finns liksom inget jag kan göra för att ändra det eftersom allt i slutenden handlar om pengar.
Jag är åter vilsen och vet inte hur jag använder en GPS!

 

Blueeyedboyhenry

26 juni 2015 16:26

Du klarar det! Du måste lära dig att "stänga av"! Och ta ett snack med jobbet och klargöra vad du vill/ kan göra! KRAAAAM!

 

Helena

2 juli 2015 21:33

Men varför får du inte bara vara i disken, då? Är det bestämt att alla ska vara på olika ställen för att få lite omväxling eller har det bara blivit så? Kan du inte bara säga att du enbart vill vara i disken och ingen annanstans? Det är ju inte meningen att man ska må dåligt på sitt jobb... Kram!

http://aragornsfru.blogg.se

helena

2 juli 2015 22:32

Det är mer invecklat än så...
Ett längre inlägg kommer när jag orkar, just nu försöker jag förstå vad som händer.
:-(

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vaknar till tystnad och genom de blå kraftiga gardinerna anas solen. En duvas kuttrande letar sig in genom det öppna fönstret och en bit bort hörs en bil starta. När vi flög in över Skottland såg det från luften ut att vara väldigt grönt och vara...

Är läget under kontroll? Inte det minsta, men snart "smäller" det :-) Känns så otroligt dubbelt just nu i känslor. Jag ser fram mot resan, men mår dåligt för att jag ska på semester när jag egentligen borde vara hemma och sörja. Jag behöver ...

Med 2 arbetsdagar kvar innan lite välbehövlig semester börjar jag nu packa väskan och städa lyan... Eller inte :-) Fredag och för stunden tvättstugan och medan maskinen snurrar så stickar jag vidare på min "Alasuq tunn" med en maska i taget och hö...

Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...

Träffade min läkare i dag och fick sömntabletter, för nätterna har varit långa, mörka och väldigt vakna de senaste dagarna. Sjukanmälan gjordes redan när beskedet kom och jag får se efter helgen hur måendet är, men jag har en sjukskrivning som ligger...