Direktlänk till inlägg 1 december 2015
Den här stunden på dagen är den mest långsamma under arbetstid och minutrarna är snigelsnabba. Lunchen är slut, allt är städat och i ordningställt inför morgondagen och det enda jag har kvar att göra är att rulla tummarna, stirra på klockan och vänta på att få stämpla ut.
Snart är det dags att dansa ut genom dörren, rulla hem i snålblåsten och sucka över allt som jag borde gjort i lyan, men som jag valt bort för att istället mysa i soffan med pälsbollarna och en mängd garnnystan.
Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...