Direktlänk till inlägg 9 mars 2016
Har påbörjat en sköldpadda i blått,lila och vitt. Håller även på med en vit och rosa och även en svart padda... och en grå.
Paddorna har tagit över mitt köksbord så middagen blev en macka vid köksbänken samtidigt som jag tittade på film via mobilen och fyllde diskhon med vatten. Fortsätter med virkning vid bordet utan att diska klart för filmen är för spännande. Kastar i mig en semla mellan bytet av garn och väntar på samtal som inte kommer.
I reklamen (som plötsligt dyker upp) börjar jag kolla på fb och fundera på utformningen av nya fb-gruppen för hyresgästföreningen som jag tagit på mig ansvaret för, men orkar inte mer än kolla läget innan jag kommer på att jag har fribiljetter till en kryssning och skickar iväg pm till kuliga vänner att åka båt med.
Nu är filmen slut, jag är fortfarande små hungrig, disken är fortfarande odiskad, paddorna är fortfarande garnnystan och mitt i alltsammans kommer jag på att jag skulle hälsat på pappa på sjukan efter min middag... Vart tog tiden vägen???
Besökstider är nu slut, soffan är härligt obäddad och mina ögon går i kors.
För många med ADD är stress och sysselsättning toppen och att kunna ha många bollar i luften och full kontroll på allt är en självklarhet.
Numera (efter trippen in i väggen)påbörjar jag många saker och är glad om något blir avslutat...
Jag försöker att bara ha ett projekt på gång åt gången, men vissa dagar när livet utanför skenar okontrollerat och mycket händer så smittas min hjärna och allt blir kaos. Försöker dessa dagar att ta ett steg tillbaka och få en någorlunda översyn över läget och försöker hitta en tråd i röran att nysta i.
En sak i taget, slappna av och låta det ta sin tid utan något avbrott, vilket brukar funka ganska bra.
I morgon är det torsdag och pappa är fortfarande kvar på sjukan så efter jobbet blir det en promenad dit. Disken lär inte försvinna under natten, så den diskar jag i morgon efter sjukan och sköldpaddorna lär även de ligga kvar där jag lägger dem, så ingen stress att stressa ihop dem.
Med andra ord så kan jag ta en varm dusch och krypa ner i soffan utan dåligt samvete.
Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...