Direktlänk till inlägg 18 mars 2016
Fredag och åker ett tema att följa i #Temablogg52 och i dag upptäckte jag att min blogg fyller 9 år!
Jag trodde aldrig att jag skulle "härda ut" eller orka i 9 år med tanke på att jag hade ett par bloggar innan "Tallugglan" som rann ut i sanden och min diagnos som gör att ytterst få av mina projekt avslutas, så är det verkligen otroligt att det redan gått 9 år. Visst, vissa perioder har jag varit mer frånvarande än närvarande och många gånger har det varit svammel mer än "kloka ord" som skrivits ner och sänts ut i rymden.
Helt klart har väll varit att jag behövt bloggen många gånger för att reda ut hjärnan och tankarna när allt varit förvirrande och svårbegripligt. När hjärnan sagt en sak, hjärtat sagt en annan sak och kroppen ytterligare en tredje sak.
Som jag sagt tidigare så startade jag bloggen med anledning till min utbrändhet och samtidigt som jag fick min ADD-diagnos.
Det var skönt att skriva när jag inte förstod vad som hände i hjärnan och tankarna irrade hit och dit utan att ha förmågan att fastna och stanna. När minnet svek och jag stundtals glömde mitt personnummer, dagarna flöt ihop och orken att ta itu med vardagen var så tung och svår.
Att blogga blev ett sätt att reda ut tankarna, att ha en plats där jag samlade minnen och tankar, mest för egen skull men att inse att någon klickade in på bloggen och läste blev en liten bekräftelse :-)
9 år och fortfarande lever "Tallugglan" och jag ska fortsätta kämpa för att hålla liv i den.
Att ha utmaningar som #blogg100, #temablogg52, #blogg52 och andra utmaningar gör att jag kanske uppdaterar oftare än annars, men fortfarande är det ganska mycket svammel :-)
Grattis bloggen på 9-års dagen!!
Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...