Direktlänk till inlägg 22 mars 2016
Har haft ett par dagar i stiltje. Lusten att blogga har uteblivit och ämnen att skriva om har även de uteblivit, så jag tog helt enkelt en paus :-)
Ett par dagar där inget speciellt hänt i min lilla värld och orken att hålla sig vaken har försvunnit i samma sekund som jag stängt lyan dörr bakom mig.
Ute i världen händer tråkigheter och pressen svämmar över av krig, svält och elände. I Bryssel sprängs det tågstationer och många människor dör. Närmare och närmare min egna trygga värld kommer det stora våldet, det grova våldet.
Öppnar tidningen och allt i nyhetsväg är sorgsna och svarta nyheter. Är det underligt att man blir deprimerad?
Inte ens vädret vill bidra med värme, vår och glädje utan huttrade drar vi ner mössan till näsan, kryper samman i raggsockor och blänger på de grå molnen och muttrar åt flingorna som hånfullt lägger sig på vägar och trottoarerna.
Kan nog erkänna att jag ser fram mot lite ledighet. Bara fyra sovmorgnar, men det är i allafall något. Fyra dagar som jag kan sitta och stirra vid bordet långt efter frukosten och slippa fundera över vart jag la arbetskläderna kvällen innan och varför ingen diskat termosen...
Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...