Direktlänk till inlägg 28 mars 2016
90% är som en glad golden med flygande öron och viftande svans. 10% är som en fet och bekväm katt som gassar i solen och gäspar...
Har i dag fått frågan om jag vill bli lokalansvarig och som sagt så är det delade känslor. Det kommer att röstas på nästa möte möte m styrelsen och jag har fram till dess på att besluta mig för hur jag vill göra.
Det är inte världens tyngsta ansvar, men jag är orolig för min hjärna som har en tendens att glappa och proppen går emellanåt.
För stunden är det väldigt lugnt i planeten och det var längesen som jag kände sånt lugn som nu. Livet är under kontroll och jag vill behålla den känslan...
Men kanske är det dags att börja utöka och sätta mig själv på prov? Hoppa på något nytt och utmana min mosade hjärna.
Jag har som sagt tid att fundera och jag vet att jag har mina övriga vänner i styrelsen vid min sida och de ställer upp på mig.
Otroligt skönt att ha dem som stöd!
Under tiden jag funderar på om jag kan och orkar ha kontroll över lokalen så har jag en fb grupp att starta. En grupp för hyresgästerna i området med fakta och info om styrelsen, området och viktig info mm.
Det händer som sagt lite nu och kanske är det dags för en utmaning...
Men först lite sömn för nu är helgen slut, Maxe färdig och jobbet väntar runt hörnet. Med 4 dagar som jag inte varit på plats och pysslat så lär det vara en katastrof i morgon på arbetet och jag lär inte behöva fundera på arbetsuppgifter eller hur jag ska fördriva tiden.
Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...