Direktlänk till inlägg 12 april 2016
Känns som om hela kroppen drabbats av en lättare träningsvärk och då menar jag inte värken man får efter att ha gjort något och man är stolt över smärtan och ser den som att man gjort något positivt. Min träningsvärk är inte stark och inte heller i en specifik muskel, utan diffus och i varje muskel. Fötterna tunga som bly och hjärnan trött och långsam.
Många påstår att helgen i lokalen är orsaken. Själv tror jag att det är oro och för många bollar i luften under en längre tid och att helgen bara var droppen som fick bägaren att rinna över. Upptagen varje helg senaste månaderna, ingen tid att samla kraft i ensamhet, en far som åkte fram och tillbaka mellan sjukhus och hemmet, oro för att läkare när som på dygnet ska ringa och snabbt be mig att infinna mig, trevligt stress att fixa lokalen med vänner och vetskapen/känslan av att alla inte är lika positiva till förändringarna som andra är, skitsnacket som cirkelerar, glädjen att väljas till lokalansvarig och plötsligt inse att det innebär att prata i telefon...
Och nu senast löftet om att jag skulle slippa praktikant, men plötsligt har en efter mig som en svans och mina rutiner ändras åter. Spelar ingen roll hur trevlig, duktig eller tyst hon är, hon rubbar mina dagar, mina rutiner och jag är inte längre ensam. Även reglerna för vad som gäller ändras beroende på vilken dag man ställer frågan och inte en jäkel bryr sig...
Det positiva är att jag i morse inte diskuterade med mig själv om jag skulle gå hem eller inte. Jag bara ringde in sjukdom, skrev lista på vad som skulle göras och gick sedan ut genom dörren. En vanlig dag hade jag varit ensam med allt ansvar och således gjort mitt jobb och sedan gått hem.
I dag sket jag fullständigt i vad som hände och skedde...
Sov några timmar på soffan och hjärnan blev mindre trött, men kommer att vara hemma i morgon med.
Önskar ha en dag i eget tysta sällskap och fundera.
Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...