Direktlänk till inlägg 19 april 2016
Är åter på ruta ett och trampar.
Svart hål, en nedåtgående spiral och antidepppiller. Varje vår samma spiral och jag borde känna igen tecknen redan tidigare, men ändå reagerar jag inte förrän jag är mitt nere i hålet.
Känslan av värdlöshet, tröttheten både på mig själv och omvärlden...
Försöker att engagera mig i det jag brinner för och försöker göra mitt bästa, men önskar helst bara rycka på axlarna och skiva i allt.
Vet att mitt beteende och dåliga attityd sårar, förvirrar och irriterar folk men jag kan inte hjälpa det för stunden. För stunden har jag tillräckligt problem med att finna en anledning till att kliva upp på morgonen...
Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...