Direktlänk till inlägg 20 april 2016
Kattgodiset och kaffet tog slut i lyan. Zasso muttrade lite sorgset när han puttade sin godislösa aktivitetsboll över golvet och själv har jag typ kaffe i ådrorna och dricker måååånga koppar om dagen, så det var bara att knata iväg till affären. Nu två timmar senare är jag äntligen innanför dörren och de två saknade varorna råkade visst bli två kassar och de innehåller mycket mer än bara kaffe och kattgodis. :-)
Har ingen aning om varför jag alltid fyller korgen med fler saker än vad som står på listan, men någon dag ska jag lyckas att gå igenom en hel affär utan att hitta massa "måste ha saker". Speciellt när det är nästan en vecka kvar till löning och redan har jag börjat nalla av sparbössa...
Kommer i allafall hem, aningens fattigare än tänkt, låser upp ytterdörren, kliver in och hänger av mig jackan på en galge.
Vänder mig om och studsar högt vid synen av mig själv i spegeln.
Där, just då inser jag hur mycket mina rakade tinningar verkligen vuxit och jag ser ut som en lurvig igelkott efter torktumling. allt hår står liksom rakt ut...Min frisyr kan även föra tankarna till det härliga 80-talet med snaggat fram och långt i bak... Såååå snyggt m "hockeyfrilla" (eller inte...)
Förutom en frisyr som kunnat tillhöra en 20-årig Patrik Sjöberg, så har jag mörka jeans som i spegeln visar sig vara lite mer utsvängda än jag trodde (välkomnar 70-talet ut från garderoben) och dessutom aningens stora i midjan så de sitter aningens längre ner än de borde. Även tröjan är aningens för stor... En si sådär 3 storlekar eller något. Köpt för ca 10 år sedan på H&Ms herravdelning, så den har sett sina bästa dagar. Händerna är i allafall ordentligt gömda i ärmarna och inga fingervantar behövs. Som om det inte räcker med denna clownmundering så har jag två olika strumpor på fötterna (vilket jag av lathet alltid har numera) men i dag är det en sockorna chockrosa med prickar och en kolsvart strumpa utan prickar.
Dagens outfit avslutas med ljusblåa lurar i öronen och ett par stora svarta solbrillor på näsan (även de kvarglömda från 80-talet).
Med tanke på att jag höll på att skrämma livet ur mig själv genom en blick i hallspegeln är jag inte längre fundersam över varför ingen hälsar när de går förbi mig i affären... :-)
Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...