Direktlänk till inlägg 8 maj 2016
Efter en dag på balkongen m bok i öronen och ett garn glidande mellan fingrarna är jag nu inte bara trött utan även vackert kräftröd :-)
Ska se "Det okända" innan jag kryper ner under täcket för att sova och åter förbereda mig på att spela obekrymrad och glad ytterligare en vecka.
Hade i morse ställt in mig på en dag nere på stan. Sitta på "Tösses", se ut över ån, fika och snacka. I samma sekund som jag skickade i väg mina fika förfrågningar till vänner så önskade jag att de var upptagna m annat och lämnade mig i fred...
Att ha en så stark längtan efter folk i närheten, någon att prata med för att direkt vid plingar efter önska ensamheten och tystnaden.
Känner mig sjuk, nere och utanför och vet inte hur jag ska bli av med den känslan eftersom jag samtidigt vill bli lämnad ifred med mina egna tankar...
Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...