Dränker tankarna m ljud.
Somnar i soffan till ljudet av teven och det första jag gör på morgonen är att trycka in öronsnäckor och slå på ljudboken. En bok om dagen i genomsnitt och få minuter av tystnad. Försöker dränka tankarna jag inte vill tänka.

Visar inte öppet att min själ gråter, visar ingen hur mycket jag verkligen sörjer. Ljudet omkring mig får inte tankarna att fästa och ger mig ingen möjlighet att rasa samman. Just nu finns ingen ork att ta itu med all smärta som en dag måste ut, just nu är det fortfarande för nära...
Min pappa har varit borta i mindre än en månad och fortfarande försöker jag att greppa verkligheten.
Ingen mer promenad till vårdboendet, inget mer dåligt samvete för att jag inte hälsar på oftare trots att det bara är ca 10 min med cykel, inget mer dåligt samvete för att jag inget har att säga till honom.
På varsin stol satt vi och fikade under tystnad, två tystlåtna norrlänningar utan samtalsämne. Jag med snabba blickar på klockan och tysta funderingar om hur länge jag skulle behöva vara social och hur jag skulle kunna gå därifrån utan att vara elak eller verka för upptagen med mitt och hela tiden med pappa med bleka oroliga ögon oavbrutet vilandes på mig ...


Jag kan berätta att min pappa avlidit, att jag sörjer. Men ingen vet hur mycket smärta och sorg jag bär på.
Ingen vet om de starka minnena jag har från förr, från barndomen och ingen känner till den stora smärta jag burit med mig genom åren.
Ingen vet att jag fortfarande kommer ihåg orden pappa sa då han öppnade bildörren och en svart cockerspaniel med viftande svans och röd tunga hoppade ut...
Hur han sprang över gräsmattan med en jacka framför sig, beredd att kasta den över kaninen Stampe som ivrigt rusade runt, överlycklig över den oväntade friheten...
Pappas specialmackor och i princip det enda han kunde laga utan att sätta igång brandvarnaren...
Finns många minnen som jag vill minnas, stunder jag behöver ha kvar i mina tankar...och många minnen som jag försöker glömma.
Stunder av oro, sorg och rädsla.

 

Annica

11 maj 2016 20:58

Min pappa dog för 9 dagar sedan. Fan, jag lider med dig. Jag vet precis hur det känns. :/

http://annicastriss.se

 

Anna Helgesson

11 maj 2016 21:39

Så sorgligt! Jag kan inte föreställa mig hur det kommer bli när det blir min tur ...
Tiden läker. Kram!

http://www.annasskrivarblogg.wordpress.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vaknar till tystnad och genom de blå kraftiga gardinerna anas solen. En duvas kuttrande letar sig in genom det öppna fönstret och en bit bort hörs en bil starta. När vi flög in över Skottland såg det från luften ut att vara väldigt grönt och vara...

Är läget under kontroll? Inte det minsta, men snart "smäller" det :-) Känns så otroligt dubbelt just nu i känslor. Jag ser fram mot resan, men mår dåligt för att jag ska på semester när jag egentligen borde vara hemma och sörja. Jag behöver ...

Med 2 arbetsdagar kvar innan lite välbehövlig semester börjar jag nu packa väskan och städa lyan... Eller inte :-) Fredag och för stunden tvättstugan och medan maskinen snurrar så stickar jag vidare på min "Alasuq tunn" med en maska i taget och hö...

Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...

Träffade min läkare i dag och fick sömntabletter, för nätterna har varit långa, mörka och väldigt vakna de senaste dagarna. Sjukanmälan gjordes redan när beskedet kom och jag får se efter helgen hur måendet är, men jag har en sjukskrivning som ligger...