Direktlänk till inlägg 15 november 2016
Har en sån dag då jag bara känner blääääää och lite mer bläää!
Trött, ont, uttråkad och börjar gå mig själv på nerverna.
Känslan av att bara vara till besvär och vara en stor uppgiven suck.
Någon som inget kan och det lilla jag kan gör jag inget bra och borde låta bli att ens försöka.
Jag är inget, jag kan inget och jag är bara ett stort bläää!
Vill ta en paus från mig själv och gömma mig från allt, tills känslan försvinner.
Tar istället en tidig kväll och släcker ner lyan.
Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...