Direktlänk till inlägg 22 januari 2017
Självklart får jag skylla mig själv att jag har ont som f*n, men det är så kul att äntligen kunna sticka och det är svårt att sluta när de första tecken kommer och jag borde lägga ner. Vill bli klar, vill se om jag fixar att göra en hel tröja utan att tappa intresset och lusten men även för att se hur den blir. Bilden i min skalle är... Rosa :-)
Och trots en bild på hur den borde se ut, så ändrar sig idéen mitt i ett varv och jag gör om tankebilden. Kan nog säga att enda likheten m mönstret i katalogen som jag använder är måtten... Eller de flesta måtten i allafall ?
lket
Ryggen är klar och bara en väldigt massa trådar att fästa. Börjat på bägge framstycken och gör dem parallellt för att få dem lika. Kul att kunna göra något vettigt och användbart i väntan på annat att göra m garn och nålar /stickor.
Har hela dagen suttit i soffan m stickning i handen och "Celtic Thunder" på hög volym i lyan. En perfekt dag för Maxen m andra ord! :-)
Nu blir det släckning i lyan. Handen värker (mer än den borde i mitt tycke), klockan är ställd för väckning i morgon och jag är ganska trött.
Om jag intalar mig att det är träningsvärk efter ett för långt uppehåll från stickningen, så låter det lite bättre än att jag använder handen till något som det kanske är för tidigt att göra redan ...
Å andra sidan påstår ju senaste läkaren att jag är helt hel, så kanske även värken är en överdriven el rentav påhittad smärta.
Hur som haver så väntar nu sängen och ett par välbehövliga timmars sömn.
Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...