Direktlänk till inlägg 20 mars 2017
Något gick fel och i princip hela söndagen var jag bortkopplad från nätet.
Ingen kontakt med fb eller andra forum, trots massa försök att fixa felet, så kom jag ingenstans.
Tack och lov så funkar min "Spotify" utan uppkoppling och även boken på "Storytel" är sparad.
Så hela söndagen var helt stilla och utan minsta "pling" från fb-inlägg som krävde min nyfikenhet.
Musik, en bok och stickningen.
Inga krav eller tvång utan pyjamasen hela dagen och egna tankar.
Mys m katter, spänning i öronen och en del Skotska säckpipor :-) gjorde att timmarna gick fortare än önskat.
Det börjar ta sig och nu börjar det synas att det är en kofta :-)Men det är en jäkla massa trådar att fästa :-D
Tankarna snurrar dygnet runt och alla beslut jag behöver fatta (eller tror mig behöva fatta) stör min sömn. När besluten väl är fattade så känns tyngden på axlarna lättare.
Jag börjar få ett grepp om vad jag vill och behöver.
Att ha varit tveksam redan från start, men vågat prova eftersom jag inte haft den erfarenheten och inte vetat hur det påverkar kroppen, psyket eller tiden. Nu har jag den erfarenheten och vet att det är en roll som inte passar mig och jag orkar inte försöka längre.
Att tänka för mycket är ett aber och att veta när jag ska ta ett steg tillbaka är svårt eftersom jag ytterst sällan väljer själv utan tvingas bort när hjärnan säger stopp.
Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...