Är snart inne på tredje veckan som egofixerad :-)
Att kalla mig själv för egoistisk är nog helt fel men stämmer ändå så rätt. Jag känner mig enormt egoistisk när jag sitter i min lilla bubbla och njuter.
Jag är tvungen att sätta mig själv och min hälsa främst. Tvungen att lyssna på kropp och hjärna om vad de vill och anpassa mig efter deras vilja och ork, istället för att följa alla andra och deras vilja och önskan.

Jag har börjat landa efter en tid då hjärnan snurrat för fullt, tankarna vägrat sluta, gråten har tagit över känslorna och viljan att passa in i mallen och göra det rätta.
Jag kan slappna av och slipper ha ett öga i almanackan och koll på telefonen, istället kan jag ta en långpromenad, släppa tanken att behöva vara tillgänglig och låta någon annan ta hand om det.
Känns bra om än fortfarande ovant att kunna lägga all fokus på mig :-)
Känns underligt att inte få samtal, sms eller mail om olika ting, men samtidigt så enormt skönt att få vara i tystnaden, slippa engagera sig och bara få vara.
Jag får se var jag är om 3 månader och fatta beslut utifrån det.
Kommer jag tillbaka till gemenskapen och ansvaret eller kommer jag att niga, tacka för mig och vända om och gå med stolt nacke? :-)
Vi får se helt enkelt, hur jag mår och var jag är i känslorna, men alla vägar är i mina ögon fortfarande öppna.


I och med att Jossan fyllde år så hamnade alla tankar på hennes tröja. Varje minut jag hade över så satt jag m stickningen och många "måsten" fick ställas åt sidan för att bli klar med den i tid.
Nu är tröjan klar, levererad, uppskattad och jag har fått en PT (personlig tränare) :-)
Målet är att de kommande 6 (eller numera 5)veckorna få koll på konditionen och få upp flåset. Om jag även kan minska mitt dragandes i skåpsdörrarna, så blir det en bonus och jag kan nog bli lite gladare också.
Läxor och uppgifter på distans samt ett par fysiska träffar är det som väntar.
Jag får en spark därbak och tvingas ut i spåret på olika pass eftersom bildbevis skickas till PT som bevis.
Känns dessutom skoj att träffa Ullis utanför Lyckats och veta att jag och min lilla grupp hjälper henne med pluggandet till PT.
Det blir nog bra så småningom! :-D

 

Kim M Kimselius

15 april 2017 11:24

Bra gjort! Fortsätt så! Vet att det krävs styrka för att klara av att ta det lugnt.
Krya på dig!
Kram Kim :-)

http://kim-m-kimselius.blogspot.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vaknar till tystnad och genom de blå kraftiga gardinerna anas solen. En duvas kuttrande letar sig in genom det öppna fönstret och en bit bort hörs en bil starta. När vi flög in över Skottland såg det från luften ut att vara väldigt grönt och vara...

Är läget under kontroll? Inte det minsta, men snart "smäller" det :-) Känns så otroligt dubbelt just nu i känslor. Jag ser fram mot resan, men mår dåligt för att jag ska på semester när jag egentligen borde vara hemma och sörja. Jag behöver ...

Med 2 arbetsdagar kvar innan lite välbehövlig semester börjar jag nu packa väskan och städa lyan... Eller inte :-) Fredag och för stunden tvättstugan och medan maskinen snurrar så stickar jag vidare på min "Alasuq tunn" med en maska i taget och hö...

Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...

Träffade min läkare i dag och fick sömntabletter, för nätterna har varit långa, mörka och väldigt vakna de senaste dagarna. Sjukanmälan gjordes redan när beskedet kom och jag får se efter helgen hur måendet är, men jag har en sjukskrivning som ligger...