Direktlänk till inlägg 11 oktober 2017
Varit på kurs i Kista och istället för att åka hem efter kursen så vandrade jag runt lite i Kista centrum, men allt liv och folkmängden gjorde att jag ganska fort rymde det stället. Började istället kolla om det gick någon buss mellan Kista och IKEA i Badkaret. Överraskad att det gick en buss till IKEA så började jag kolla vidare på bussar och tidtabell och innan jag riktigt hann reagera satt jag på en buss till Vällingby.
Messade min syster för att se om hon var i närheten eller på jobbet. En träff planerades och i väntan på att syrran skulle ta sig från jobbet så åkte jag vidare till min barndoms kvarter, Hässelby.
Kan ju säga att jag blev ganska vilsen direkt när jag klev ut från stationen. Letade efter för mig kända platser, men 99% var nytt...
Med tanke på att vi flyttade från platsen 1981 och jag inte gått där sedan syster sonen var nyfödd, 1990, så är det inte så förvånande att allt var främmande.
Hittade tillslut Aprikosgatan och gick längstmed "min" gamla väg. Såg husen där bästa kompisarna bott och porten där min morfar bott. Mycket fler hus än när det var mitt område och träden var högre än då.
Var det port 34 el 36 som vi bodde i? Inte heller syrran minns porten, men telefonnumret kan hon fortfarande :-)
Högst upp på våning sju var det i allafall och med utsikt mot badet.
Min lekpark där jag och Smulan lekte. Långt där uppe låg vår balkong med vardagsrummet bakom och köksfönstret bredvid...
Tyckte huset var så mycket högre... Eller så var jag lite kortare då :-)
Gick en runda genom "skogen" vid lekplatsen och som i själva verket bara är en dunge med ett par tallar... Typ ?
Men då var det stort och perfekt att leka kurragömma på.
Även avstånden var så mycket större som liten. Den lilla backen upp till "Tant Gerda" var brant som sjutton och evighetslång för den 5-åriga Helena.
En dag i minnets fotspår och en riktig sväng i barndomen.
Avslutade vid Hässelbygård och det enda jag kände igen var kyrkan, där jag gick på... "Kladdis, öppna förskolan eller kanske var det söndagsskolan... En stor sal och massa ungar, var det i allafall :-)
Det centrum jag minns är rivet och höghus växer upp på dess ställe.
Åkte tillbaka till Vällingby och fikade på Pallas m syster, innan jag irrade mig ut från Stockholm och hamnade på bussen ut till lugnet och lyan.
Borta bra men hemma bäst! ?
Tack Jessika för fikat och sällskapet!
Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...