Direktlänk till inlägg 13 mars 2018
Regn, värme, fallande flingor, blåst och pölar.
Blött som sjutton och jag tror jag lyckades kliva i varenda vattenpöl på vägen hem från jobbet o jag kunde vrida ur strumporna när jag väl kom hem. Dyngsur in till underkläderna :-)
Tvekande länge innan jag ändå bytte om och gick ut på promenad. Kom utanför porten och insåg att det blåste mer än jag trodde och gick in igen... Men bara för att hoppa i termobyxorna.
Väl ute i porten igen träffade jag grannen och efter lite prat så fick jag sällskap på promenaden av Rolf och Gösta.
Att gå med två hundar har jag gjort tidigare dock inte med dessa gubbar och det blev ett litet äventyr :-D
Två starka hundar som dels är ovan vid mig och även unga och fylla av liv. Att det även är mycket vatten, halka och dåliga sulor på skorna gjorde att jag bitvis befann mig i diket, stundtals springande genom vattenpöl och även stående uppe på en snöhög i väntan på att tant med hund skulle passera på vägen så jag och gubbarna kunde gå.
Med Skipper och Totte var det annorlunda.
De hundarna var mina egna och de kände jag. Jag viste vad de tänkte och kunde deras ageranden. Med Gösta och Rolf känner jag inte tillräckligt väl för att låta dem hälsa på folk och fä vilket gjorde att jag gick omvägar, fladdrade stundtals efter i koppler som en liten vante och i början av promenaden även pep små förtvivlade "vänta, stanna, lugn och hjälp" medan färden gick genom vattenpölar och över diken. Hade fullt sjå att hänga med i deras fart och var livrädd att återvända hem utan hundar.
Aldrig har 2 km känts så långt, men jag kom tillbaka med båda hundarna i koppel och mycket svettiga än jag trodde jag skulle bli efter en hundpromenad. :-)
Inte förrän jag kommit hem och varvat ner så kände jag att handen nog inte riktigt var redo för dragkampen med hundarna, men jag ska göra om det... :-)
Nu en stark tablett, en säng och sömn. I morgon är det mitt i veckan igen och ytterligare en arbetsdag.
Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...