Direktlänk till inlägg 19 april 2018
Upp som en sol och ner som en pannkaka.
Mitt humör och psyke vänder blixtsnabbt och från att ha gått från "jippie" är jag nu nere på "snälla skjut mig m ärtrör"!
Deppig och undrar vad jag gör för fel, OM jag gör fel, vad jag kan ändra på eller om jag bara ska låta allt vara, hoppas att det bara är en tillfällig backe och att allt snart vänder...
Sviktande självförtroende och en självkänsla som går i botten är ingen kul kombination.
Helt krast kan man sägs att den tid jag ger får jag inte tillbaka. Inte ens ett tack är mina timmar värda och ingen tänker på vad de kostar mig. Jag kanske gjorde det för att det var kul och gav mig lite annat att tänka på, men när jag känner att den tid jag lägger ner på något som tyderligen bara intresserar mig så är det inte längre lika kul och den stunden kan jag ägna åt annat.
Om närmare 100 inbjudningar skickas, ca 15 stycken visar ett intresse (resten ignorerar) och två meddelar att de garanterat kommer, då känns det... Kul.
Att två väljer mig är i och för sig super och borde räcka för att vara nöjd. Men känslan att vara bortröstad, vara ett andrahandsval och inte värd att spendera tid med är deppigt.
Varför ska jag lägga ner tid, pengar och energi på något som tyderligen bara intresserar mig? Och varför faller jag i fällan och drar igång saker/projekt som andra tycker att jag ska göra för att de själva inte har tid eller ork?
Att sitta ensam medan de intresserade är någon annanstans...
Tacka vet jag sällskap av katten!
Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...