Direktlänk till inlägg 24 maj 2018
Ont som tusan och in i det sista velande om jag verkligen skulle fixa att gå 5 km på asfalt. Efter ett par piller i kroppen och Voltaren salva på kroppen så startade jag i näst sista gruppen. Ta det lugnt i mitt egna tempo och utan att trilla över barnvagnar bara för att under startskylten stå bredvid en barnvagn... Hur jag än gör och var jag än ställer mig så hamnar jag fel, på något underligt sätt :-)
Men ännu har jag lyckats undvika första gruppen, men den dagen lär ju också komma... Av misstag, så klart :-D
5 km gick förvånansvärt bra och snabbt och hade dessutom hög musik i öronen som stängde ute alla störande intryck. Upptäckte även att många av CT, har en takt som passar mitt promenadtempo och vissa låtar var min hastighet lite högre än jag tänkt, men jag överlevde :-)
5 km på 53 minuter är väldigt bra. Med tanke på alla som var långsammare än mig och som jag fick runda och/sakta ner bakom så kunde tiden varit bättre, å andra sidan med mina trasiga fötter så kunde jag ha gett upp redan på bussen in :-)
Trevligt gäng, fantastiskt väder och en picknick som innehöll bättre val än jag trodde, så var detta vårruset ett av de bästa. Vilket jag tycker att varje rus är direkt efter.v
Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...