I morgon är inget inbokat. Jag kommer att ta sovmorgon (inte vakna innan 8, i alla fall), äta min vanliga gröt med en stor klick sylt och muttra med katterna.

Klockan är strax efter 23 och jag kan erkänna att jag börjar känna mig en aning slut, även om hjärnan snurrar i expressfart (kan bero på en aning för mycket kaffe), men tankarna hänger ändå inte riktigt ihop :)
Borde rycka på axlarna och muttra "skaffa ett eget liv", men jag kan inte släppa tankarna på alla de "bättre" vetarna, och de har sått ett frö i min skalle.

Kanske har de rätt, kanske tänker jag helt fel och kanske är jag på väg att spåra ur...

Sjukgymnasten sa att anledningen till mina ständigt värkande axlar är att jag aldrig slappnar av. Jag går med axlarna ständigt spända och vet helt enkelt inte hur jag ska gå avslappnad...
De senasta veckorna har jag försökt att tänka på hur jag går, när jag är ute.

Att slappna av i axlarna och låta armarna svänga i takt med stegen och jag känner mig helt klart lite som en orangutang när jag är ute och går :)

Alltför ofta kommer jag på mig själv att dra upp axlarna till öronen och spänna överkroppen. Jag kommer självklart på det när axlarna börjar värka och direkt får jag skaka loss musklerna och börja om. 

Natten till i går vaknade jag tre gånger av att axlarna värkte och då inser även jag att det inte är okej, så i går blev det ett besök på apoteket och köpte "Ormsalva"... Dvs värmande liniment med Arnica, mentol & chili att knåda in mina stackars beniga axlar med.
Sitter därför just nu och luktar som en enorm halstablett...  

Som planerat hamnade jag i Görla och den vanliga loppisen där. Nattens nederbörd gjorde att det var ovanligt lite folk på plats, så till en början var det gått om svängrum runt prylarna. Jag var på jakt efter varma vinterkängor och en varm vardagsjacka. Min "dunjacka" börjar bli i största laget och även om det får plats mycket under den, för kyligare dagar, så börjar den kännas en aning stor... 
Kängorna sket sig. De jag hittade var i stl 41 och mina fötter halkade runt i dem, så de skippade jag. 

Jackor däremot fanns det en drös av :) Hittade en svart skidjacka med löstagbart foder. Tänkte att den skulle vara perfekt att ha på kvällarna när jag strövar runt på mina promenader. Den såg inte så stor ut när den hängde på galgen, men jag höll på att drunkna i den, så den hängdes tillbaka. 

De jackorna jag köpte vet jag fortfarande inte om det var bra köp. 
De känns inte som Helenajackor och gamla jag hade inte ens prövat dem, utan bara fnyst och hängt tillbaka dem... 

	En jacka i silver m pälskant på huvan...   Hade det inte varit för pälskanten hade jag sagt att det var en skidjacka. Jag känner mig i allafall självlysande i den, reflexer är kanske inte ens nödvändiga och pälsen går ju alltid att ta bort...  :)
Iinte heller denna är en  typisk Helenajacka. Stora knappar i fram enbart som dekoration, är så långt från mina vanliga  kläder som det går att komma. Men den är varm och bättre än min  nuvarande jacka :)

Det mest spännande under fynddagen är att den svarta jackan är i stl 40... 
I min hjärna är jag fortfarande en 46-48:a och jag provar fortfarande de storlekarna. Men 40 är det minsta som jag kunnat ha hittills på överkroppen :)  
Spännande men ganska jobbigt också, speciellt för skallen att fatta.

Vågen står stilla men kroppen krymper fortfarande :) 
Utöver jackorna så hittade jag en fodrad lila fleecejacka och med min (o)värme i lyan kommer den att vara perfekt att gosa in sig i under filten i soffan. 

Det var en bra loppisdag och jag höll mig till min planerade budget...

Folk som frågat mig en massa har plötsligt blivit besserwissrar i ämnet, har åsikter över mig och att jag gör fel! Om ni nu vet vad som är rätt, be inte mig om hjälp!!

Har även hört saker ryktesvägen om mig, som irriterar mig kolossalt...
Visst, kul att folk bryr sig om min hälsa, men jag känner dem knappt och har inte sett dem på flera år, så snälla...

Knatade genom snöyran till "möbeldocktorn" för en liten fika och hästsnack.
Blev en tur genom kyrkogården också, innan jag knatade hemåt.

Planen var detta veckoslut att åka till Kalmar och fira lillebror nu blivit lärare. Men vädret och vägarna gjorde att planerna ändrades och det blev två lediga dagar på hemmaplanen istället.  
Två dagar av slapp och bara vara... Kan vara skönt det med :) 
Kan ju inte säga att året börjat speciellt stressigt. Ännu har jag inte haft en enda hel arbetsvecka, men det ändras efter helgen och sovmornarna mitt i veckan lär dröja ända till påsken. 

I går blev det en förmiddagspromenad genom stan. Inte ofta som jag ser Norrtälje i dagsljus och det var lite "spännande". Massor av bilar som rullade, folk som gick där jag skulle gå och såååå många barnvagnar. Ganska snabbt insåg jag varför jag valt att gå mina promenader på kvällarna, när stan är tom.

Det blev bara ett par kilometer och ganska många bilder, innan jag återvände till lyans lugn och lunchen. 
Efter lunch hade snöandet avtagit och jag drog med Karin ut på fika på Färsna gård.
Jag har inte fikat där på närmare ett år (sedan min sjukskrivning för att vara exakt) och vägen dit har förändrats. Hus har pluppat upp på de tidigare ängarna och där stigarna gick kör nu bilar... 
Jag gillar inte den förändringen utan tycker om Färsnas lantliga miljö som den varit.
Men det lär inte dröja länge förrän Färsnas ladugårdar och stall bara är minnen och stan tagit över naturen totalt. 
Det blev i allafall en härlig eftermiddag med "skitsnack" och sockerkaka med "Lemoncurd".
Tack Karin för sällskapet! 

Café Tupplidret från utsidan.
Väl värt ett besök, då lugnet fortfarande råder och allt är hembakat!  
 

Utsikten från cafébordet...
 

Var länge sedan jag såg en havekärve till fåglarna, men här lever de kvar...  

Färsnas stora huvudbyggnad, smälter in i det vita.     
på vägen hem började solen dala och det blev en vacker solnedgång...

Fortfarande finns det vissa områden som inte är bostäder...

Inte så ofta som jag hinner se hur staden ser ut i ljuset. Det har blivit promenader i skymmningen den senaste tiden, men i dag har jag semester och kunde knata ut i "rätt" tid.

Många bilar som rullade, barnvagnar som tog upp hela trottoarerna och människor... MASSOR av människor!! 
Jag tror jag håller mig till promenader i mörkret då jag kan gå runt och spöka i eget sällskap utan risk att bli överkörd :) 



     En stilla bit av ån...  
Här spelades "Kalle Blomkvist" in 1996 med Claes Malmberg som konstapel Björk.   Två av mina favorithus I Norrtälje.     

Promenad och som vanligt ett par bilder :-)

Blev dock inte riktigt som önskat och det vackra trädet försvann i "dimman" :-)

Jag vill bara poängtera att det INTE är cigarettrök, utan ånga från mina händer!

Jag skulle bara ta en kort promenad på max halvtimmen... 

Var "tvungen" att se hur det såg ut vid Lommaren, med snö på träden

Stigen på Södrabergen vid Pytagoras var snorhal, men ändå en vacker plats...

Tog även en sväng förbi ån och "café Oppis"...

Det som skulle bli en kort promenad, blev istället årets längsta  :)