I nattens dröm så sa jag upp mig från mitt jobb som lokalvårdare och tog istället anställning som clown på McDonalds... 

En aning förvirrad när jag vaknade ur den drömmen och därtill inte kunde somna om, så i närmare 1 1/2 timme stirrade jag i taket, men gav upp sömnen strax innan larmet  satte igång vid 5.30. 

Dagen har med andra ord varit ganska seg och sömnig men jag har knatat runt, gjort mitt jobb och försökt vara social fast jag känt mig som en liten surkål. Har börjat få in snittsen på att få mungiporna att peka uppåt när folk är i närheten, trots att jordens dragningskraft gärna vill få giporna åt andra hållet. 

Att jag dessutom haft nackspärr  fram till lunch har ju inte direkt gjort mig roligare att umgås med och jag vet nu hur en stel robot  har det.  Men dagen har i allafall rullat på och jag har som sagt gjort mitt jobb...

Då tiden fanns i dag så fick jag även ägna mig åt maskinkörning :)
Hög musik i öronen (måste ju överrösta maskinljudet), stirra rakt fram och bara gå lååångsamt i raka korridorer...  Både en trött hjärna och min stela nacke uppskattade det :)  

Surkålen förvandlades till en liten glad grönkål när ett oväntat beröm dök upp.

För även om det "bara" är mitt jobb att se till att lokalerna är fint skick så är det ändå kul att det finns folk som ser mig och det jobb jag gör. Även om jag muttrar över pennor som gömmer sig i hörn långt under skrivborden och kaffefläckar uppe i taket (hur tusan kommer de dit??!!) så trivs jag med att knata runt och städa.
Jag försöker vara glad och trevlig, hälsar på alla jag möter i korridorerna och försöker att störa så lite som möjligt...
Fick framåt slutet av dagen höra att jag var väldigt trevlig, hjälpsam, alltid glad och positiv samt väldigt uppskattad. Dessutom fick jag veta att jag gjorde ett väldigt bra jobb och mina korridorer var VÄLDIGT fina och blanka :) Summan av kardemumman är att jag i morgon ska köra maskin HELA dagen ( Hela dagen med bra musik i lurarna! :)  ) så alla korridorerna i hela huset får samma höga standard som "mina" korridorer. Och nästa vecka ska jag få lära mig använda och köra andra maskiner, så även övriga utrymmen blir lika blanka och rena som mina korridorer... 

Jag tycker att det är skitkul att köra maskin och det ska bli kul att lära mig mer om golvvård av en expert och som har TID  och ORK att traggla material och kem med mig. Kanske min teflonhjärna kan fånga upp lite nya saker i allafall :)  

Tänk egentligen vad lite som behövs för att göra mig på bra humör, blir lika överraskad varje gång över den upptäckten (Wohoo!!) :D 

Min ekonomi är en jäkligt dålig parodi! Först hjärnskakningen och akuten och sedan påminnelsen på en räkning som jag inte visste skulle komma och drogs därför från ett tomt konto eftersom jag inte visste att den skulle komma. Om jag väntat den räkningen skulle jag självklart haft pengar till den på rätt konto.... så trött och trött.

Vad är det som har fem hål i magen,  säckiga kläder och brist på närminne?? 

Rätta svaret kan inte vara något annat än än GBP-opererad!  :)  

Hålen i magen (eller i allafall bevisen för att de funnits) får jag nog dras med tills jag är rik och berömd och kan göra en liten skönhetsfixning och någongång framöver så kanske jag även kan skippa skärpet i alla jeans och faktiskt äga något plagg i rätt storlek, troligen när jag är rik och berömd och har råd att köpa nya kläder.

Men hur rik och berömd jag än blir, så blir nog hjärnan kvar... eller det lilla som finns, kanske jag bör tillägga :) 

Äppelmoset till mina Kesoplättar tog slut lagom till melliset och duktiga jag, skrev ner det  på inköpslistan.

På förslag från vänner (de som troligen tröttnat på min förvirring i affären) så har jag skaffat en app på telefonen som gör att jag alltid har inköpslistan med mig och därför även kan komma hem med rätt saker från affären.

Den nuvarande listan är full av varor som jag behöver ha, men fortfarande efter flera veckor sitter den kvar på kylskåpet, alltid lika bortglömd när jag väl hamnat i affären :) 

Men med appen på telefonen så funkar den som sagt bäst om jag har telefonen med mig och inte inkopplad i väggen på laddning... 

Glatt kom jag hem med ett paket kaffe och ett par nybakade frallor. Men moset, den enda anledningen till att jag gick ut i regnet står fortfarande kvar i affären och garvar åt mig... 

Jag har nu kommit in i vecka nr 2 och vågen går bättre och bättre. Kommit in i vanan att väga allt och jag har inte missat något. Okej, jag har inte gått med vågen i ryggsäcken så Tacon hos Sara var svår att kolla vikten på och lika så Lasagnen jag fick på jobbet, men i övrigt har jag varit riktigt flitig med pennan och vågen.

Första veckan med "matdagboken" åt jag som jag brukar och den enda egentliga skillnadenfrån tidigare var att jag vägde allt och höll koll på antal.
Mer godis gick ner utan att jag riktigt var medveten om hur mycket jag verkligen tryckte i mig, vilket blev ett litet uppvaknande.

Denna vecka har jag verkligen försökt att tänka och visst blev det en ORDENTLIG skillnad i mängd, antal men framförallt VAD jag ätit.
Kan väll även erkänna att det finns saker att förbättra innan det blir perfekt, men ett steg i taget :) (eller snarare, vem vill vara perfekt?? :) )

Om jag tyckte att 23 koppar kaffe var mycket under en vecka hemma från jobbet så var det inget mot denna vecka PÅ jobbet, då jag lyckats hälla i mig 31 koppar (kaffe tunna eller vad?!) under denna vecka...
Det kommer snart att rinna kaffe istället för blod i kroppen om jag inte skärper mig :)

Den riktigt stora förbättringen är allt det söta!
Inget lösgodis, ingen Kexchoklad och ingen vaniljglass med krossad choklad. En liten "Gustavadolfsbakelse" och en mini bit "Karlspaderlängd" i dag för att fira far på dagen blev det, men i vanliga fall så hade jag köpt en längd själv och troligen även njutit av den under några dagar...
Pepparkaksburken har nästan fått vara ifred men inte helt. Men från 49 kakor till 7 små hjärtan är en stor förbättring i min lilla värld :)

Jag har försökt att göra medvetna val och det funkar väll relativt bra. Tänkt på vad jag ätit och vad jag faktiskt inte velat ha (trots att det skulle vara såååå gott). 
Jag kan gå förbi kanelbullarna i café utan att dregla och sucka av längtan. Har även kunnat gå förbi godisavdelningen utan att komma ut från affären med massor av godis.

Visst. Jag sticker inte under stolen med att jag är långt ifrån chokladbefriad  och sockerråtta kommer jag alltid att vara, men denna vecka har jag valt choklad som låter nyttigare, istället för att bara ta det som jag hittar.
Fortfarande finns det Kexchoklad i skåpet, men jag hittade "Corny big" med kokos smak i en affär och eftersom den har mer än bara choklad i sig (nötter, lite puffar och kokos) så känns den nyttigare (och även sååå mycket godare) än kexchoklad. Men som alltid så kanske det är hjärnan som spelar mig små spratt, men en sån liten 50 grammare funkar om jag vill ha något sött framför filmen på kvällen...

Bara för skojsskull så gjorde jag en liten jämförelse på favoritchokladen i lyan och i min lilla värld så verkar ju Corny Big vara det bättre allternativet OM jag nu trots allt behöver en liten choklad...
Men fortfarande så är jag så osäker på vad det är jag ska gå efter. Är det bara kalorierna jag ska kolla på eller är det fettet som är viktigast eler kanske är det proteinet...
Förvirringen är såååå stor och osäkerheten är än större. Men jag väljer i allafall inte Marabou mjölkchoklad och all choklad är ju nyttigare än den, så hur fel kan jag egentligen ha? :D
Men gärna kommentarer från er som kan kost!

Tänker jag rätt att OM jag ska äta choklad så är "Corny Big" det MINST DÅLIGA valet?

Mer vatten måste in i mitt liv och även grönsakerna måste hitta till tallriken. MEN jag tror att jag denna vecka lyckats med något som jag inte klarat sedan Väddöfolkhögskola. Jag har ätit både frukost, lunch OCH middag. jag har inte ersatt något av målen med macka och kaffe, vilket är ett stort kors i taket.

Nu startar vecka nummer tre!

Inte en kotte på jobbet visste att jag fyllde år i går så det var lugnt ända tills Karin avslöjade mig genom att knata in i matsalen med två paket i högsta hugg. (Tack för de nyttosakerna, vännen!! )

Ett litet ljus tändes raskt på mitt bord, gratulationerna attackerade mig och jag fick välja vad jag ville ur sortimentet som present av personalen :)  
Min hälsosamma dag sprack där, då jag inte kunde motstå en bit supergod Lasagne (Ledsen Mia) .

Eftersom jag inte ville fira mig så var eftermiddagen ledig att knyta kontakt med min första och enda riktiga bästis från grundskolan. När livet ändrades och annat blev  kom mellan så försvann kontakten och vi har inte träffats på evigheter och jag menar EVIGHETER!!  

Det blev först fika hemma hos mig och massa snack och sedan middag nere på La Facita där jag åt en halv kebabtalrik (Ännu mer ledsen Mia!)

Blomman jag fick av Mia P fd. O, är inte bara vacker utan doftar även underbart och jag måste tyvärr säga att även kattegojan gillar den, lite för mycket! (Jag ska börja hänga upp mina blommor i taket för att katterna inte ska tugga på bladen eller plocka av blommorna!) 

Efter att lämnat Mia vid bussen så vandrade jag hem och hann inte vara hemma länge förrän dörrklockan ringde. En vacker blombukett och ett paket riskskor kom tillsammans med Sarah.

Eftersom jag inte längre ska/bör (men vill ha) äta onyttigt så var riskakor den perfekta saken att komma med då fikabröd inte längre existerar hos Maxen (älskar dem dessutom :) ) 

I ett litet brev i lådan låg ett vackert kort och ett par supergulliga blåa örhängen i form av hjärtan från syster med familj.

Som sammanfattning av dagen kan jag säga att inget av det som jag alltid brukar känna den 7 november fanns i år.

Allt det som jag inte borde känna, men som  ändå alltid finns där...

Hjärnspökerna som pratar och självkänslan som ger prestationsångest över att inte göra bra, att inte duga, att inte vara lika bra som alla andra...

När beslutet väl var fattat att inte ha besök från vänner och familj blev hjärnan lättare och all ångest försvann.
Jag mår inte bra i stora sällskap... Jag mår inte ens bra när sällskapet bara består av familj och vänner som jag känt i hundra år. 
Men i går mådde jag skitbra, så detta upprepar jag nog nästa år igen!  

6 november och bara för att det är just det datumet så måste jag ju bara "fira" med en liten bakelse.

Kan kanske kalla det en liten tradition, att jag just detta datum bara MÅSTE ha en Gustaf Adolf bakelse. Varje år är den alldeles för mäktig, varje år på tok för söt och alltid undrar jag VARFÖR jag alltid köper den, men traditioner är till för att hållas (eller?)  :) 

Hade jag varit född i dag istället för i morgon så hade ju fikabrödet på födelsedagen varit kirrat varje år, men i stället blir det firande i dagarna 2 :D (Men inte i år!! ) 

I dag såldes "Gustaf Adolf bakelserna" på jobbet, så till eftermiddagsfikat blev det en bakelse som jag njöt länge av, men det var sött som sjutton,  så jag är glad att det dröjer ett helt år till nästa bakelse.

Hade en liten diskusion med kompisen ( Tack MIa för de "stränga blickarna"!) som ska hjälpa mig att hålla koll på mig (och jag på henne)...  Och jag kunde mitt i min "övertalningskampanj" inte låta bli att tänka tanken att det var som ett samtala med mellan mina samveten... 
En del säger "ja" medan det bättre vetandet sitter och säger "nej" denna gång vann dock bakelsen och veckan är slutfirad för Helena :) 

För många år sedan så köpte jag en 6 november ett helt gäng bakelser till familjen på "Tösses", efter skolan slutat. Tänkta att istället för tårta fira min födelsedag kvällen innan och bjuda hela familjen. Försiktigt packades 6 bakelser i en kartong och ett rött snöre bands runt kartongen och jag var verkligen mycket försiktig när jag transporterade mina dyrbara skatter mot bussen för att inget skulle hända dem innan hemmet.
Innsåg att jag hade tid innan bussen gick, så jag tog en sväng på stan (med tårtkartongen i högsta hugg!).

Då (för 100 år sedan eller liknande :) )  fanns ett "centrum" på stan med massa små butiker och där gick jag in, kollade runt i butikerna och hamnade tillslut i affären för att köpa cigg. Jag tog mina cigg och kassören pekade på min kartong som jag i jakt på pengar, ställt ifrån mig på rullbandet o ch han frågade på väldigt bruten svenska om jag ville ha en påse till kartongen. "Nej tack" svarade jag och fortsatte gräva i plånboken efter pengar.

Innan jag hann reagera så hade mannen grabbat tag i min kartong, vänt den på högkant och tryckt ner den i en liten påse...

Svarta blickar, mycket mutter och en radda av svordomar blev det, medan jag befriade kartongen från påsen!

Mina små bakelser var inte så vackra när jag serverade dem på kvällen och såg mer ut som resterna efter en mycket misshandlad tårta, överkörd  av en ångvält. 

Jag tror inte att jag var inne i den affären igen, tror inte ens att jag köpt bakelser för transport sedan den gången... 

I Tisdagen den 29 oktober började jag med en "Matdagbok" och i söndags var det dags att sammanfatta den första veckan med den. 

Jag kan ju säga att resultatet blev en liten chock eller kanske snarare ett uppvaknande och denna vecka så försöker jag verkligen att tänka på vad jag äter :)

Att skriva ner ALLT jag åt och drack under en vecka gjorde att jag verkligen SÅG vad jag åt och även hur mycket onyttigt jag egentligen stoppar i mig.
Om jag inte redan visste att jag var en liten sockergris så har "Matdagboken" verkligen avslöjat mig. Pepparkakorna som jag gått runt och knaprat på i tid och otid och som i tanken inte var såååå många visade sig under en vecka bli 49 stycken. Så även om sockergris är rätt ord, så stämmer nog "pepparkaksgris" bättre i just detta sammanhanget :)
Även kaffet som jag alltid sitter och surrplar var aningens fler än jag trodde. Visst, jag har varit sjuk och bara knatat runt i min ensamhet i lyan men 23 (Hjälp!!) koppar under en vecka är kanske lite väl mycket kaffe...
Inser efter dessa små, men ack så viktiga reflektioner att det kanske finns en anledning till mina sömnsvårigheter (hmmmm....) Blir nog att byta sista koppen kaffe till en kopp Kamomill istället. 

I början av december har jag tid hos Dietisten igen och fram till dess kommer jag att fortsätta att föra dagboken och jag hoppas att det längstmed vägen kommer att synas de ändrigar jag gör och även kommer att bidra till förändringar i mina måltider och även i vissa fall ordningen på dessa.
Är nu inne på andra veckan och jag kommer på mig själv med att tänka mer på vad jag stoppar i mig. Att jag börjat väga för och emot...
Hur mättande är det jämfört med annat, hur snabbt kan jag få det färdigt (alltid på gränsen till "svälter ihjäl" innan jag upptäcker att jag är hungrig/sugen), hur nyttigt är det jämfört med annat och hur gott är det på en skala mellan ett och pekfingret...

Kan i allafall säga att det är spännande att se vart detta kommer att leda så fortsättning följer :)

"Helena, man VÄGER inte vätska! " Min bror studerade min matdagbok och log lite irroniskt och allvetande. Själv hade jag inte ens tänkt på det utan bara haft en känsla av att det inte riktigt stämde när jag vägde mjölken i kaffet...

Men nu är även decilitermåttet framme på bänken :-)