I går hade jag energi till allt som jag ville göra men istället hamnade jag på en buss och tiden gick åt till att ta mig mellan punkt A och B.

Men i dag när jag verkligen har all den tid som försvann i går, så saknar jag allt vad energi heter och humöret är fortfarande i botten. 

Gårdagen gick i paniken och Kaosets tecken.

Hamnade på förmiddagen uppe  i Görla för att lösa ut mina varor i en affär som i tisdags vägrat ta emot mitt bankkort.

Jag hade laddat för att fixa lite hemma i går, då min lya har börjat likna ett hörn på återvinningen... Så planen var att städa och sortera "skräp" (dvs. räkningar och andra kuliga papper) och fixa så stökigheten försvann...

Min träningskompis skulle droppa in under kvällen och låna soffan och jag kan erkänna att soffan var svår att se efter min senaste tvätt tid. 

Men innan städningen så tog jag mig tid att cykla runt lite där uppe och njöt av solen när brorsan ringde för att be om en tjänst och genast så försvann mitt planeringschema för dagen...

Pappas hemtjänst hade ringt brorsan för att berätta att pappa saknade mat.

Då alla i familjen jobbade så föll lotten på mig att åka ner till Solna. 

Så i stället för städning blev det slavarbete vid spisen! Ett par matlådor skulle fixas och mat inhandlas, tillräckligt för att räcka till på söndag då den stora matleveransen anländer till pappa. 

fyra lådor med köttbullar, makaroner och brunsås. Ett gäng ägg & bacon mackor samt ett par burkar sill och kokt potatis. Tillsammans med en fullpackad ryggsäck med smör, pålägg, limpa, bananer, matlådor och godis hamnade jag tillslut på bussen.

Började laga mat vid 13 snåret och jag låste upp min ytterdörr strax efter 23 på kvällen. Då hade jag även hunnit till affären för att handla åt mig själv samt knatat över till lilla Buffalo som för stunden lever singelliv.

Träffen med träningskompisen uteblev likaså städningen av lyan...  

Känns som jag varit på benen i evigheter och då även fått ovanligt mycket gjort. Vilket är toppen för en gångs skull!

Hamnade på Rusta på förmiddagen och hittade en kulig tapet som jag ska ha som tavla på väggen.

Sedan blev det full fart till bygghandeln för att skaffa material till den ram som jag sak spänna tapeten på.

Nästa stopp blev Ö&B för att skaffa spikar så jag kunde spika ihop träpinnarna till ramen.

När jag sent om sides kom hem, så insåg jag att alla plana ytor i lyan redan var upptagna av andra (oavslutade) projekt, så det blev till att städa innan rambyggandet kunde ta sin början.

Nu X- antal timmar senare är ramen fortfarande omonterad men köket skiner    

Hamnade även på knä för att skrubba listerna i köket och när jag ända kröp omkring så tog jag ugnen och micron samtidigt och då micron står granne med kylen så blev även den blänkande vit…

Med andra ord så kan jag inte längre påstå att min lya är ett bacill hotell.

Nu har jag bara dammsugningen och moppandet av vardagsrummet och sovrummet kvar innan lyan åter är i tipptopp! Men det får vänta tills i morgon, för nu är det sovdags för grannknoddarna.

Jag tror förresten att mitt nya motto ska bli:

Finns det plats på väggen, så häng upp skiten!

Anledningen är att mina skåp är fulla och en massa ”skit” får helt enkelt inte plats.

Som tex stora skärbrädor i plast och locket till Micron som alltid åker ut micron när jag använder den och som alltid blir kvar utanför när jag är klar.

Därför blev ett hål i skärbrädan och en skruv i väggen och brädan är inte längre i vägen men ändå lätt att hitta…

Likaså med det eländiga microlocket.

En sugproppskrok på kylskåpet och problemet är upphängt   

Regnet smattrat mot rutan och inne i bastun sitter jag och "blänger"!

Kom just på att jag måste till affären, men bara 3 sekunder på balkongen gjorde mig till en blöt katt, så promenaden till affären får vänta ett tag :)

I stället sitter jag var vid datorn och skriver lite vanligt trams, kanske (om jag har tur) så hinner jag även börja på ändringarna i "Duvdamen".  Den novell som jag skev förra året och som jag trots massa bra tips, ännu inte orkat röra. 

Jag vet inte hur jag kunnat bli så snablans trött som jag är för stunden. Kanske var det boxträningen med min PT i dag som tog all kraft i kroppen. Eller så är det vädret som gjorde det. Ena sekunden fullt solsken och 100 grader i skuggan bara för att nästa stund blåsa halv höststorm och regna grodor... 

I går dök "lillråttan" upp i Norrtälje för att tillbringa ett dygn hos min moster.

Jag hängde liksom med som extra tillbehör om man säger så    

Det blev ett besök på Donken och sedan vidare till affären för att handla snacks och leksaker till den lilla tjejen. Efter alla "måsten" bar det av hem till moster där Josefin satte igång att leka med alla sina saker medan moster på hög volym lyssnade på matchen Tyskland- England på radion samtidigt som hon satt i fåtöljen och såg den på teven. Själv försökte jag leka med Josefin samtidigt som jag gjorde mitt bästa för att ignorera huvudvärken  och irritationen över allt oväsen som fanns överallt i huset.

Hamnade i alla fall hemma i min lugna och tysta lya tillslut. Käkade middag, knatade över till grannen för en cigg och lite snackande på hennes balkong innan jag återvände hem igen för att njuta av kvällen i stillhet.

Men för att sammanfatta dagen så var det en varm dag. Men även att se de ständiga förändringarna hos Josefin är numera en positiv överraskning. Hon växer fort den lilla råttan och det är inte bara på längden utan framför allt psykiskt...

Jag gillar att prislappen sitter kvar på det nya diademet (den svarta "flurpen" mitt på skallen)    

Det jag saknar med att bo i Norrtälje är detta: 

Jag saknar verkligen att inte kunna sätta mig vid havet, känna doften av salt  och se vågornas vildhet under stormarna...

Nu har jag börjat slappna av efter den stress som midsommaraftonen innebar och kan således berätta lite om mina "äventyr" :)  

Det blev en tidig morgon och trots mina farhågor så var bussen ut till Väddö inte ens halvfull. Kan så klart bero på att en extra buss hade kallats in, så min buss var bara halvfull. Höll mig vaken hela vägen ut tack vare bra musik i lurarna och en kul tidning.

Var framme strax efter 10 vid hembygdsgården och satte genast igång med förberedelserna inför den traditionella kalabaliken. Festen skulle starta klockan 13 och då skulle kaffebordet vara dukat och klart.

Som alltid så var vi klara i tid och kunde även ta en liten härlig lunch innan folket dök upp. 

Lugnet före stormen! 

Gården ligger ödslig och tom.

Stången är klädd och vi bara väntar på gästerna! 

Mitt i stormen! 

För varje år ökar antalet glada besökare och i år var det fler folk än det brukar vara tror att antalet besökare var strax över 600 personer!

Ska bli spännande att se hur många som dyker upp nästa sommar!  

     Dukningen!

Så här såg det ut inne i lokalen innan orkanen drog förbi.

Stressen hos oss i köket var lika stor som vanligt när allt tog slut och faten hela tiden behövdes fyllas på! 

Även om jag stundtals INTE ser fram mot midsommar i hembygdsgården, så har det blivit en tradition att ställa upp. 

Även om stressen är vidrig så är det härligt att se alla trevliga människor och inte en sur min är i sikte.

Alla satsar verkligen på att det ska bli en trevlig dag, och det gör mycket.