Har så otroligt mycket bilder på telefonen att det börjar bli dax att sortera dem och radera. 

Självklart så är de flesta tagna på katten. Dessvärre så missar jag att knäppa de roligaste stunderna som när Zasso jagade sin egen skugga på väggen eller när han under en timmes tid bråkade med sin egen spegelbild... Men här kommer i allafall tre bilder. 

Efter all lek så hamnar Zasso vanligen i denna ställning mitt i soffan.

Bara ögonblicket senare sover han och lugnet sänker sig över lyan. 

Nyfikenheten på kamerans röda lampa blev för stor så det blev en väldigt nära närbild på katten...    

Det finns vissa dagar när jag ångrar att jag skaffat katt! 

Jag kom hem för ett tag sedan efter att ha varit en heldag på Markus.

På släp hade jag två stora cd-ställ till min Billy bokhylla. Cd- stället hittade jag på "loppis" i helgen och hämtade i dag.

Samtidigt som jag skulle in med dessa ställ i lägenheten så var jag tvungen att passa katten så inte denne smet ut genom dörren. Han har just upptäckt att det finns en värld på andra sidan dörren och är mycket nyfiken på det livet! Katten förblev inne i hallen, men i stressen dängde jag till det ena cd-stället i taklampan, så denna började snurra och gunga som värsta karusellen på Grönan och därefter blev hallen svart... lampan klarade inte av daten med stället, gav upp en sista suck och gav därefter upp livet  :(

Stänger dörren bakom mig efter en sista titt att (O)djuret är på plats på rätt sida om dörren och går därefter in i vardagsrummet.  

Studerar en stund mitt soffbord, innan jag kommer på vad som saknas på det...

Av de kattleksaker som jag i morse samlade upp och la i en hög på bordet finns det inte längre ett spår av!

Katten, som tills i lördags inte gick på bord och bänkar har fått för sig att det nu är fritt fram att leva livet, vare sig jag är hemma eller inte.

En gång sprutade jag vatten på katten och det räckte för att han skulle fatta.

Men nu verkar han ha förlorat minnet totalt, så de senaste dagarna har jag varit försedd med en sprayflaska vart jag än gått i lägenheten. Zasso hoppar runt på fönsterbrädan, på köksbänkarna, vässar klorna på min fåtölj och skuttar runt på bordet. Jag vill inte ha katten i maten när jag käkar och jag vill ha mina tända värmeljus i fred på bordet utan att behöva ha hjärtat i halsgropen när jag ser katten närma sig bordet för att nosa på lågan.

Börjar undra vad jag tänkte på när jag bestämde mig för att skaffa en katt som sällskap!

Men samtidigt så skulle jag sakna spinnandet i örat vid läggdax och skratten som hans busighet lockar fram...  

Jag bara önskar att han kunde bli lite äldre, lite mognare och lite... segare.     

Varför ska det vara så svårt för mig att börja? 

Insåg igår kväll att det var en vecka sedan jag senast motionerade dammsugaren och att det verkligen är på tiden att den kommer fram ur skrubben och andas lite damm. "Poff" så var klockan 21.00, barnen i våningen under ligger och sover och dammråttorna jagar fortfarande katten...  

Vart tusan tar tiden vägen? Eller snarare varför skjuter jag upp allting???  Börjar ärligt talat att tröttna på mig själv som aldrig kan påbörja något som jag planerat.

Planen jag har nu är att börja ta i tu med de saker som jag är i störst behov av att göra.

Satt i dag och trots allt som behöver göras så satt jag kvar i soffan och stirrade på säsongens sista delar av amerikanska "Biggest loser".  Den person som gått ner mest i % av sin startvikt skulle koras och lämna lokalen 250 000 dollar rikare.  

"Biggest loser" följer jag slaviskt varje söndag och det är spännande att se deltagarna kämpa järnet för att vinna över motståndarlaget och slippa rösta ut en av sina egna lagkamrater. Det är spännande att se nervositeten när de en efter en ställer sig på vågen för att se förändringen de gjort sedan senaste invägningen. Deras sorg och förvåning över att bara förlorat 1-2 kilo under veckan trots många timmars svettande i gymmet och se reaktioner när vissa lyckats gå ner närmare fem kilo på en och samma vecka.

I dag var det som sagt final och bara tre personer kvar i tävlingen, där bland min favorit Michelle.

Att se förändringarna hon genomgått genom säsongen har varit otroliga. Från första delen då hon och resten av deltagarna knatade in i rutan alla med grov övervikt. för att tillbringa närmare 3 månader på en ranch med fokus på kost och motion till dess att silverpapper och paljetter dalade ner över henne när hon stod som slutlig vinnare. Vissa har under säsongen förlorat 40% av sin kroppsvikt och blivit snygga människor med lyckliga leenden och vetskapen att de överlevt något otroligt!!!

Själv sitter jag i soffan stirrar på vackra människor, hatar deras energi och avundas deras viktminskning.

Så i stället för att dra dammsugaren över golvet hoppade jag istället i mina joggingskor, knäppte träningsoverallen och medan skymningen snabbt sänkte sig över Norrtälje, så gick jag en 40 minuter lång slinga. Trots att regnet föll och jag var beredd på att stöta på dårar bakom varje björk jag knatade förbi, så var det skönt att komma ut och röra på sig.

Och istället för att köpa den vanliga söndags chokladen som jag alltid gnager på om söndagskvällarna, så hamnade jag på fruktavdelningen och kom hem med både morötter, apelsiner, äpplen och bananer som jag ska gnaga på istället.    

Jag vill starta den nya vanan som innebär att jag promenerar varje dag minimum 30 minuter. Helt avstår från godis, chips och kakor. Bara genom att göra dessa enkla saker under Väddöfolkhögskola tiden så förlorade jag 10 kilo... Det är lätta saker att göra och kostar inte så mycket heller.

Problemet är bara att få på mig skorna och ta mig ut i höstvädret.

Men från och med i dag så startar jag en ny vana, så önska mig lycka till!! 

Så mycket som jag planerat att göra och så lite som verkligen blir av. 

Vaknade som vanligt senare än planerat och efter en något sen frukost så planerade jag att åka över till Markus för att hjälpa "flickorna" att prismärka alla loppisvarorna. 

Jag ska bara... 

Hamnade framför reprisen av "sjunde himlen" och även "Biggest loser", plötsligt var den strålande blå himlen borta, regnmolnen på ingående och likaså mörkret. 

Innan skymningen helt kom fick jag en idé om att sätta mig på ett av stans mysiga caféer.Dricka kaffe, skriva lite i kollegieblocket och stirra på människor... Innan jag dock hann göra verklighet av min idé fick jag ett mess av Annie som undrade om jag hade lust att ta en fika. Behövde jag ens fundera över frågan?! 

Café Pelikan blev målet för vår (mycket korta)promenad och i källarplanet blev vi sittandes ett tag snackandes katter, livet, smärta och konserter...

Tiden är en kul sak! Jag tycker att det inte var länge sedan jag träffade henne, men med tanke på att vi ytterst sällan är i samma stad vid samma tid, så är det flera månader sedan vi senast sågs och än längre sedan som vi senast fikade. 

Flera fikor under kommande månad önskas! 

Sitter här fast jag vet att jag egentligen inte har tid till det, men samtidigt var jag bara tvungen att komma ifrån köksbordet en stund. 

Hämtade i måndags fyra "vinkartonger" (vita cylindrar att ge bort med en vinflaska inuti) på Markusgården. Dessa vita saker fick jag i uppdrag att måla till den årliga loppisen på Markus.

I måndags fanns det på grund av för få timmar inte tid att börja målandet så det blev uppskjutet till i tisdags. Hela tisdagen har jag suttit som klistrad vid köksbordet, lyssnat på hårdrock på HÖG volym och andats in ångorna från hobbylacken.

Timmarna går fort när jag är sysselsatt med att fnula på minismå detaljer. I morse när jag vaknade mycket senare än planerat hade jag bara två vinlådor kvar så hela dagen har jag åter suttit vid bordet och målat.  Lådorna ska vara lackade och klara i morgon (senast fredag) för loppisen är på lördag.  Kanske jag hinner få allt klar, men troligen inte :D  

Trots alla farhågor som jag hade så visade det sig bli en helt okej dag.

Lägenheten var städad, tårtan klar och det fanns även kakor att bjuda på. Även om bullarna inte var så perfekta och det krävdes bra tänder för att njuta av deras goda smak så försvann de från fatet.

Även ett par vänner och familjemedlemmar hade trotsat mitt ihärdiga "vill -inte -fira" och dök upp, trots allt och eftersom jag var beredd på det så blev det en trevlig kväll.

Lite senare än planerat dök även lillebror Micke upp. Han var kvar ett par timmar, käkade tårta, busade med katten och visade bra musikvideos på YouTube innan han återvände till den stora staden.   

Min tolkning av Swartzwaldtårta.

Tårtan blev över förväntan och två personer bad om receptet, hur kul som helst att höra.

Även om jag inte är helt nöjd med utseendet på den så fick den helt klart godkänd smak. 

Av Karin och Lola fick jag denna vackra och användbara sak.

Eftersom jag älskar att ha tända värmeljus omkring mig på kvällarna så var det verkligen en gåva som kommer till stor användning! Tack tjejer! 

Måste även passa på att tacka för alla gratulationer som både via Sms och på FB dök upp under dagen.

I torsdags eftermiddag var äntligen sovrummet klart och tapetserat. Gillar fondväggen som blev bättre än jag trodde när jag såg den i katalogen. Är dock inte så nöjd med övriga väggar som blev lite för gula. Men jag får väll "kasta" på en burk färg så fixar det sig :) 

Nu ska bara möblerna som står parkerade på Väddö, in till lyan och sedan är jag klar. Eller klar kanske inte är rätt ord eftersom jag inte är typen som blir helt färdig med något. Alltid är det något som ska göras om, förbättras eller renoveras.

Sitter och funderar över hyllor i sovrummet. Eftersom det även kommer att vara ett rum där de flesta av mina böcker kommer att bo, så behöver jag en heldel hyllor.

Som mina planer ser ut just nu så kommer det att vara en hylla runt hela rummet ca 25 cm under taket. Skrivbordet kommer att stå direkt när man kommer in i rummet och på väggen över det så kommer jag också att vilja ha hyllor som jag kan ha alla pärmar, "bra att ha böcker" och skrivaren på...  

Det finns en del kvar att göra som sagt :)

Att köpa skiten kommer inte att vara något problem. Problemen kommer sedan när de ska upp på väggen och framförallt stanna på väggen. :)  

Moster kommer över i morgon på fika. Hon lovade att inte gratta mig, men ville gärna ha en fika... och tårta. 

I mina öron låter det som om jag ändå trots alla protester kommer att fira att jag fyller år. 

Visst det kommer inte att bli öppethus med fler gäster än jag har sittplatser utan bara moster och mamma. Visst Lola kommer också med sonen eftersom hon har tråkigt och vill ha något att göra. Eventuellt kommer brorsan på kvällen eftersom jag sa att jag skulle ha tårta över.

Men annars så blir det en lugn dag i bara mitt eget och kattens sällskap.

Så nu står jag med ett par plåtar bullar på jäsning. Dammsugaren ligger på golvet och jag kollar efter recept på tårtor...