Det finns vissa dagar då jag önskar att jag aldrig klivit ur sängen. Dessvärre så inser jag det inte förrän på kvällen när allt som inte borde inträffa redan inträffat och jag är mer än muttrig till humöret. 

En av dessa dagar är dagen som varit!!!  

I lördags fick jag besked av målarfirman att de skulle komma och tapetsera om mitt sovrum den 2 november och ville ha tillträde till min lya redan vid 7 på morgonen. Så i går kväll efter att mamma och "lillråttan"  varit på besök tömde jag sovrummet på varenda pryl och travade upp det mot väggen i vardagsrummet. Eftersom jag inte ville  göra i ordning sovrummet innan det var renoverat så fanns det inte så mycket att bära ut, men det som fanns var tyngre än jag  trodde. Inte heller var det lättare av att en nyfiken liten katt smög runt som en snubbellina för att undersöka vad jag pysslade med. Hursomhelst så ringde jag i går även till "bossen" och begärde ledigt eftersom jag ville vara på plats när målarna dök upp. Har som sagt en nyfiken katt som upptäckt att det finns en spännande värld utanför ytterdörren och jag vill inte att målarna av misstag ska släppa ut mitt busfrö. Jill gav mig ledigt så klockan halvsju i morse var jag vaken och redo att släppa in målarna. Timmarna gick utan att de dök upp!!!  

Jag tycker att jag har rätt att vara skitförbenad just nu!

Hela dagen har jag väntat och inte ens kunnat lämna lägenheten för att köpa mjölk eftersom jag inte vetat när de skulle komma.

Inte gjorde det saken bättre att jag är på väg mot en dunder förkylning och de första tecknen på att det är en dunder är att jag har två tilltäppta ÖRON!!!  Vax i öronen som gör att det enda som hörs i ena örat är min egen puls och i det andra örat är det en riktig  höststorm som tjuter. Ljud utöver dessa hörs långt borta och kan beskrivas som att höra någon prata och man själv är under vatten...  Mycket spännande! Kanske hade det varit roligare om jag inte skulle på dansen i kväll. Efter mycket funderande så klädde jag i alla fall på mig kläderna och sprang över till Karin och hennes bil. Kom fram och insåg direkt att jag hamnat i en stumfilm. Jag hör  inte tillräckligt bra för att kunna dansa. Så efter att ha suttit som en liten döv panelhöna i soffan och tittat när alla andra dansat så insåg jag att jag lika bra kunde tycka synd om mig själv hemma i ensamheten och knatade därför hem.

Det jobbiga är att jag känner ett tvång att dansa. Det är inte så att jag MÅSTE dansa och mår dåligt av att inte göra det, utan snarare att jag är otrevlig om jag tackar nej till en dans och det är inte fint att sitta och titta på om det finns folk som vill dansa med en...

Att vara döv och inte höra vare sig musiken eller callern gjorde att jag inte passade in och mer eller mindre även kände mig i vägen. Att bara sitta och se de nya stegen vi skulle lära oss i kväll är tydligen inte tillåtet utan är man på plats så ska man även dansa.

Jag min idiot trodde att det var bättre att vara på plats och inte dansa än att överhuvudtaget inte ge det en chans... Men jag är som sagt en idiot :D

Det tredje som gjort att mitt humör är i höjd med skosulorna är att fingrarna  räcker till nedräkningen. Om fem dagar blir jag ett år äldre och som alltid så får jag panik över vetskapen att den dagen närmar sig.

det är inte åldern i sig som skapar panik utan vetskapen att jag måste vara trevlig.  Okej... trevligare än jag brukar vara, om man säger så.

Som alltid så känner jag för att rymma fältet när dagen närmar sig och likaså är det i år. Jag vill inte ha en massa främmande som kommer och hälsar på bara för att fira mig. Jag vill inte vara trevlig och tacka för grattis önskningarna och hurraropen. Jag vill bara bli lämnad i fred. Krypa upp i soffan, stänga av telefonen och se en film samtidigt som jag firar mig själv genom att svulla chips...  

Samtidigt så vill jag bli firad! Jag vill ha folk som o anmälda ringer på dörren och som vill tillbringa ett par timmar över en kaffe i mitt sällskap.

Jag vill få telefonsamtal och sms, så jag vet att jag inte är lika bortglömd och genomskinlig som jag känner mig.

Jag vet inte...   Jag har så dubbla känslor inför att fylla år att jag känner mig totalt vilsen bara av att tänka på det.

Tror att jag klagat klart för denna gången. Nu ska jag sätta in ny revaxörvadd i öronen och kela med katten.   

Dagarna går som sagt snabbt och det finns underligt nog ingen tid för uppdatering...  Nyss var det söndag och plötsligt är jag på väg mot torsdag.   

Åter en dag i seghetens tecken!

Täcket jag håller på att virka börjar ta form och i dag har jag fäst en massa trådar medan Zasso snusat sött i mitt knä... HELA DAGEN!!!  

Han verkar lika förtjust som jag över regnet som strilar utanför och ingen av oss har gjort många knop i dag.  

Men katter är ju nattdjur, så troligen så kommer han att leva loppan i natt när en annan måste sova för att komma upp i morgon. 

 Fick via min gästbok på hemsidan "Maxe.zoomin" ett tips om en tävling från  "Larsson".

Självklart så tipsar jag vidare om tävlingen som kanske passar perfekt för oss som gillar att skriva, men självklart även för alla andra.  

Reglerna för deltagande är lätta och de finns utförligt nedplitade  på  "Litteraturpalatset".

Men för att göra en kort sammanfattning av det hela så sker tävlingen i två etapper.

Först ska man på sin blogg tipsa om tävlingen även  länka till den, skicka iväg en anmälan att intresse att deltaga finns genom att skriva ett gästboksinlägg på tävlingssidan (Litteraturpalatsets bokblogg).

När detta är gjort börjar det svåra nämligen själva tävlingen! 

E-posta (torbjorn_wester@hotmail.com) en text till honom som han kan publicera som ett gästblogginlägg. (Det bästa är om ditt bidrag finns utskrivet i e-postbrevet, men det är även ok att skicka det som en bifogad fil.) Texten ska på något sätt anknyta till böcker och man får delta med max tre texter. 

tre priser finns att slåss om.  En första plats ger lite pengar och de andra två priserna är i form av pocketböcker.

För mer info om denna bloggtävling hoppa in på "Litteraturpalatsets bokblogg!!"   

Denna vecka har verkligen sprungit förbi, tycker att det var nyss som jag skrev senaste inlägget och stängde av datorn...  Men som en vän sa: "hellre att veckan går fort än att den känns som tre veckor..."  Ligger något i det :)

Jocke var här i torsdags och fixade balkongdörren, så nu går den att stänga ordentligt. Det enda negativa är att den nya dörren numera inte har några persienner, så det blev till att fixa gardinstången, så att gardinen kan hänga för dörren. när jag ändå lekte på stolen i närheten av fönstret så planterade jag om ett par blommor... Det ena ledde till det andra som det brukar göra för mig.

I onsdags fick jag besök av Bettan och hon hade med sig ett par blomskott som jag även satte i kruka på torsdagen. Bettan dök upp vid 10 snåret och stannade till strax efter 16 då hon avlöstes av mamma som kom förbi för att hälsa på "vildspöket". Mammas spis har gått sönder så jag hängde med henne för att kolla på en ny spis. När jag ändå var med så fick jag välja min inflyttningspressent. Det enda som jag verkligen känner att jag saknat är en micro, så en sådan kom jag hemsläpandes på. Nu måste jag bara ha någon typ av bänk att ställa under fönstret, som jag kan ha micron på. Bänken där jag tänkt ha den visade sig vara lite för liten. Det fattas någon centimeter, vilket är såååå irriterande. Men nu har jag i allafall en :)

Veckans roligaste händelse har varit att "Markustjejerna" åter dragit igång. Ett par timmar varannan tisdag träffas vi, ett gäng tjejer för att pyssla, snacka skit och umgås i Markuskyrkans lokaler. I tisdags var vi tillsammans med Jill, fem tjejer som tillverkade kort. I närmare 2 1/2 timmer gjorde jag ett kort som dagen efter skickades till syrran som grattiskort. Det var första gången jag gjort kort med riktiga material och det var superskoj. Ser fram mot nästa gäng, då jag kan göra flera med lite ideér som jag fnular på.

I övrigt har väll inget speciellt hänt, men snabbt har veckan i allafall gått.   

För hundra år sedan när jag bodde i Hässelby hade jag en bästa kompis. Bara månaden yngre än mig och boende på gatan strax bredvid, var vi alltid i sällskap av varandra. Vi gick på samma öppnaförskola, samma söndagsskola,lekte varje ledig stund och våra föräldrar umgicks även de flitigt.

1981 växte min familj ur 3:an och vi lämnade stan för att hamna i en stor röd trävilla mitt ute i ingenstans på en ö som i släktens ögon låg vid världens ende.

Jag och S fortsatte att vara vänner trots flytten. På lov hände det att jag sov över hos henne och ett par somrar i följd var jag med dem ner till Skåne där deras sommarbostad låg.

Jag vet inte om det bara är jag som överdriver glädjen, solen, värmen och äventyren eller om det verkligen alltid var varm, gassande solsken och frihet...  

Vi växte, blev äldre, lärde känna andra barn och gled ifrån varandra.

Somrarna i Skåne uteblev, telefonen slutade ringa och tiden mellan breven blev allt längre för att en dag utebli helt.

Världen är mindre än man tror och via bekantas bekanta har jag ibland fått uppdateringar om vad som händer i den familj som i min barndom var som min egna familj.

Jag vet att jag och S i dag lever totalt olika liv och jag undrar om det överhuvudtaget finns något som vi har gemensamt. Jag vet inte ens om våra minnesbilder är gemensamma... 

Hursomhelst så har jag ju äldre jag blivit haft en önskan om att åter få kontakt med henne. Men trots mina försök så har jag inte lyckats hitta henne. Jag vet inte var hon bor, vad hon jobbar med eller hur hennes familj ser ut. 

Var häromdagen ute på Myfriends och sökte på kul på namnen hon hade under vår barndom, men hittade henne inte. Sökte därefter på bara hennes efternamn och hittade en person vars uppgifter verkade stämma överens med hennes syster. Skolorna hon gått i, området hon vuxit upp i och även namnet. Jag blev nyfiken och skickade iväg frågan om hon möjligen kunde vara syster till "S" och fick redan svar dagen därpå. Det var rätt person som jag hoppats och jag fick av henne mailadressen till "S". Sitter nu och funderar på om jag ska skicka ett mail till "S" och vad jag i så fall ska skriva . Vill hon ha kontakt med mig? Om hon hade velat det, varför hade hon i så fall inte själv letat reda på mig? 

Om jag nu skickar iväg ett mail och hon vill återuppta kontakten. Vad blir vi då?

Gamla vänner, gamla bästisar, f.d vänner, tidigare vänner, barndomsvänner... kanske uppehållsvänner??  :D

En fråga att fundera över  :)

Namnet var redan bestämt när Carina igår dök upp med kattburen. 

min lilla kisse skulle heta Razzel! 

I går kväll blev det dock ändring av namnet eftersom jag kom på mig själv med att förkorta namnet till Razze...  

Att i sommar stå på balkongen och skrika "Razze" om kvällarna i förök att få in katten, kanske får mina grannar att ge mig änne fler underliga blickar, så det blev en namnändring. 

Hans nya namn är numera Zasso! 

En ca 11 veckors grårandig MORGONPIGG kisse har tagit över mitt hem. 

I morse väckte han mig 5.30 genom att jama i mitt öra. Han var trött på att vara den enda som var vaken och ville få upp mig för att leka. I 4 timmar rullade jag bollar, råttor och papperstussar över golvet innan katten somnade i soffan. 

Eftersom klockan hunnit bli närmare 10 innan Zasso lämnade mig i fred så var det lite sent att somna om och i stället pysslade jag lite hemma och for även iväg till affären. på eftermiddagen orkade jag dock inte längre hålla ögonen öppna och slocknade även jag på soffan. När jag någon timme senare vaknade hade jag en liten katt på ryggen...  resten av dagen har vi legat i soffan och bara studerat teverutan. Eller rättare sagt jag har glott  på tv och kissen har sovit i min famn. 

Är svintrött och hoppas somna snabbt i kväll, men troligen så kommer Zasso att vara pigg, vaken och sällskapssjuk. 

Hur som helst så har jag i alla fall tillslut min lilla kisse här hemma! 

Från fundering till handling gick snabbt och det blir ingen sommarkatt, inte heller en hittehemskatt utan en vanlig liten stallkatt!

I går frågade jag Carina i förbifarten om hennes föräldrar hade någon överbliven katt och 24-timmar senare ringde Carina och berättade att hon nästa vecka följer med mig för att hämta hem den lilla kissen...  

Jag gillar när beslut fattas snabbt så nästa vecka kommer jag att ha en liten randig kissepojke ilandes över parketten :) 

Problemet är nu bara vad jag ska döpa den lille till. 

Min mamma och moster vill att jag väljer ett lätt namn så de minns vad katten heter. Men jag är inte typen som döper ett djur till ett vanligt och vardagligt namn som varenda djur heter. Jag menar om jag döpt en kanin till "Mozart Amadeuz Posseidon" då kan jag inte döpa en katt till "Hasse", " Lasse" ,"Kissen" eller annat vanligt namn, utan det måste ju vara något udda...

Namnen jag för stunden funderar över och behöver lite åsikter om är:

Razzel

Znodden

Zackie

Ztripen

Zizzco

Sach 

Razmuz

Gillar bokstaven "Z" om det inte märks! 

Någon som har andra namnförslag som är annorlunda?