Om bara ett par timmar ska jag vara på fest ute på Vätö och för bara en timme sedan så fick jag reda på hur jag kommer att ta mig dit.

Lite i senaste laget för någon som alltid vill vara ute i god tid och ha allt planerat.

Nu har det i alla fall slutat att ösa ner och det är ju skönt med tanke på att det ska bli grillat till middag. Förhoppningsvis så kan vi sitta ute och njuta av hösten och slipper bli instängda mellan fyra väggar. Men det blir som det blir med det. Kul ska det i alla fall bli.

Ett par intensiva dagar  har fått min hjärna och kropp i total obalans och det enda jag för stunden vill är sluta ögonen och sova. Eller i allafall få vara inanför mina egna väggar, njuta av tystnaden och bara rå om mig själv.

Troligen så har jag även en lite bacill som rusar runt i mitt blodomlopp, för näsan rinner och halsen värker lite smått.  

Behövde ett garv så jag hittade denna på nätet...

Tecken på att du håller på att bli gammal...

Jag är inte trött! Jag är så totalt färdig att det var länge sedan jag kände mig så mör som jag gör just nu.

Natten var inte en av de lugnaste jag upplevt. Vid midnatt vaknade jag av att en jycke ylade någonstans i närheten. Lyckades somna om bara för att vakna någon timme senare av att det damp ner REKLAM genom brevinkastet! Hur i helsike kan någon komma på att dela ut reklam mitt i natten förstår jag inte, men det skedde i allafall och när jag efter många om och men somnade om efter den dunsen, så sa det "PANG" dubellt upp! Antingen var det någon som sköt med en kanon nedanför min balkong eller så var det grannen som sköt sin tant...  

Högt var ljudet i allafall och om jag inte varit riktigt vaken tidigare så var jag garanterat klarvaken efter dessa smällar. I närmare en timme låg jag sedan vaken för att höra om smällarna skulle komma tillbaka, vilket det givetvis inte gjorde.

Vid fem såret så somnade jag ytterligare en gång och vaknade av att telefonen ringde vid 9.

Min "handledare" J blev lite fundersam när jag inte hade dykt upp vid 8-tiden som vi sagt, så hon ringde helt enkelt och väckte mig.  

Det värsta sättet att vakna måste helt enkelt vara försovningssättet!

I full panik hoppa ur sängen och sedan rusa runt i jakt på kläder, plånbok, nycklar och annat som man i vanliga fall vet exakt var de är, men inte efter en försovningsväckning, då hjärnan fortfarande sover.  

I går eftermiddag var det så äntligen dags för arbetspraktiken att ta sin början.

25 % till en början för att i slutänden förhoppningsvis vara uppe på 100%.

I går behövde J hjälp med att rensa och röja i kyrktornets förråd och även frakta kartonger från Markus till kyrktornet.

Stora och tunga kartonger...  Bilden jag fick upp var evighetsmånga steg bärandes tunga kartonger.

Jag var beredd att ge upp redan innan jag började. Det visade sig dock att det inte var enda upp till toppen som vi skulle utan bara halvvägs, vilket var 2 inte så långa trappor. Väl uppe satt i vi dammet ett par timmar, sorterad, kastade och möblerade.  

superKul var det inte och inte heller speciellt spännande, men jag gjorde i alla fall något vettigt av min tid, som jag annars bara skulle ha slösat bort över en bok eller framför skärmen :)

Det visade sig även att J haft lite möbler ute på "Blocket". Bl.a ett par Billy delar. Så efter en sväng hem till henne var jag plötsligt även skåpsägare. Billy kommer jag att fortsätta bygga på med fler delar och ha inne i vardagsrummet. Vill fylla en hel vägg med fack, hyllor och utrymmen till mina böcker och skivor. Jag tog även ett litet furuskåp som J hade. Det kommer att bli kanon ute i mitt kök.  

Den stora skillnaden mellan nya och gamla lyan är att jag numera har ett riktigt kök, men jag har 2 skåp färre... Ganska jobbigt att inte ens få in vardags porslinet.

Som det är nu får jag in en trave på 12 tallrikar, men jag har en stackars tallrik, som inte får plats och som dessutom är för stor för att jag ska kunna stänga skåpsdörren.

Så ett nytt skåp med glasdörrar kommer att bli kanon att förvara porslin i.  

En udda tagen bild av Norrtäljekyrka  :)  

Var ett tag sedan jag bloggade. Har haft otroligt mycket runt mig som gjort att jag inte ens haft tid att sitta framför skärmen.  En kort sammanfattning blir det nu, medan jag försöker lägga in händelserna under rätt datum.

Jag har flyttat och bodde ett tag i ett lagermagasin. Det var i alla fall vad det kändes som när allt var nedpackat och hela lyan bestod av lådor som jag sicksackade mellan för att ta mig fram. Hur kul det än är att flytta, att se nya miljöer, så skulle jag gott och väl kunna vara utan tiden innan flytten, när allt ska packas ned och jag inte hittar något av det som jag behöver för att överleva.  Hur lyckat är det inte att vilja ha en kopp kaffe och inte ha en aning om vilken flyttkartong som kaffepulvret finns i. Roligare saker finns som sagt att göra än att packa.

Så förutom flytten så har det varit Elmstanatta med festligheter och massa skräp att kasta ut pengar på.

Sedan har jag självklart möblerat krypinet och pysslat lite med det.

Uppdateringar kommer! 

Hela veckan gick i kaosets tecken och fredagen var inget undantag!

Vid 11 snåret (tror jag klockan var) dök min syster upp för att hjälpa mig med flyttstädningen.

Även om jag inte trodde att det fanns så mycket att städa, rengöra och skrubba så rann timmarna i väg och det blev även ganska stressigt mot slutet. Varför är det alltid mer jobb än man förväntat sig??

Trots att det var mycket kvar så unnade vi oss en lunch på Thairestaurangen och vi fick även sällskap vid bordet av PG.

När vi körde hem honom så passade Jessika på att kolla på Patriks säng som han skulle göra sig av med och som skulle passa min systerson perfekt. I Patriks källare hittade han även ett soffbord som jag fick med mig tillbaka. Lite i lägsta laget var bordet, så det är inte direkt ett bord att sitta och äta vid, utan snarare i perfekt höjd för att ha fötterna på under spännande filmer :)

Tillbaka i lyan började skrubbandet igen och även ett problem hade dykt upp under vår lunchrast. Flyttkillarna som skulle tömma min lägenhet på dess hyrmöbler hade inte lyssnat när jag och syrran sagt att de INTE skulle ta möblerna i lägenheten, utan bara ta de som vi ställt ut i korridoren.  Så när vi mätta och belåtna knatade in genom dörren ekade det något otroligt mellan väggarna och det fanns inte en möbel kvar. Vi tittade förvånat på varandra och började fundera på hur vi utan hjälp av stolarna skulle kunna nå upp och skrubba de översta hyllorna i köksskåpen. Jag ringde efter en stege som anlände efter en kort stund, inte för att den var till så storhjälp men Jessika kom i alla fall upp och kunde stå på bänken. Det är i vissa stunder jobbigt att ha föräldrar som är korta och vi döttrar har dessvärre ärvt deras längd :D

Vid halvfyra var tiden då lyan skulle vara klar att för nästa person att flytta in och den sista halvtimmen blev det speedad städning. Men när Krister kom för att syna skador och annat så hade vi i stortsätt bara en dammsugning och svabbningen kvar.

Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte var orolig över domen. Även om jag inte satt upp spikar eller gjort några hål i väggarna, så fanns det liksom inga bevis för min oskuld och det är verkligen dags för en tapetsering av den lägenheten. Och om det ville sig illa så skulle jag få stå för kostnaderna, så nerverna var lite i obalans medan Krister knatade runt och synade väggarna efter hål och i skåpen efter damm och annat. Men jag klarade mig (peppar, peppar ta i trä) och vid 16- tiden stängde jag ytterdörren för sista gången och lämnade över nycklarna till nästa hyresgäst. 

Trötta, dammiga och sååååå törstiga hamnade vi på systemet och trängdes med andra alkoholtörstande festfirare. Sedan bar det snabbt som sjutton av till min nya lya, där vi kastade in städgrejerna, mitt nya bord och annat som av misstag blivit kvarglömt i lyan sedan dagen innan.

Raskt fortsatte sedan färden till busstationen där en mycket trött systerson väntade på oss.

Med en telefon som gick varm fortsatte vår resa uppåt landet och slutade i Elmsta där årets Elmstanatta var i fullgång.

Ett litet gäng bestående av syrran, hennes familj och svärföräldrar vandrade runt och kollad in marknadsstånden, trängdes med MASSOR av människor och hittade en och annan sak värd att köpa.

Kvällen var trevlig, men pågrund av dagens stress och gårdagens flytt så protesterade mina fötter en smula av att tvingas knata gata upp och gata ner. Så efter bara ett par timmar tackade jag för mig, hoppade på bussen och åkte hem.

Väl hemma i nya lyan somnade jag utan minsta problem.

Tack igen Jessika för den ovärderliga hjälpen!

Josefin hittade en häst på bondemarknaden, så det blev en efterlängtad ridtur för "Mosters favoritråtta".

Det var så kul att rida tyckte Josefin att det blev en repris på ridturen :)

Min bror var uppe med tuppen och inne i Norrtälje tidigare än jag tänkt mig, vilket betydde att han var mer vaken än vad jag var när dörrklockan gav ifrån sig sitt underliga ”Brrrr”. Den klockan är en av många saker som jag inte kommer att sakna på det nya stället. Det är som om ringklockan tröttnat på att låta och bara orkar väsa fram sitt varnande om att gäster väntar utanför… 

Hursomhelst så var det en pigg bror som ramlade in i lyan och efter bara en halvtimmes rast med lite allmänt skitsnack, började vi bära kartonger, prylar och annat ner till parkeringen. Efter lite funderingar med fler hjärnor inblandade hade vi insett att genom att parkera allt mitt som skulle byta bostad, utanför huset, så skulle vi tjäna tid och således kanske klara av flytten på de tre timmar som vi hade hyrt släpet.

Släpet var bokat från 13.00 och min nyckel till nya lyan, kunde jag hämta ut någon gång under torsdagens förmiddag.

Snabbt tömde jag och Micke lyan på lådor, korridoren blev befriad från min flytthög och källarkontoret ekade åter tomt och utplockat.  När ”flytthjälpen” anlände strax före 11 på förmiddagen så satt jag och Micke i solen med inget kvar att bära ut. Det som planerades att ta någon timme att göra hade gått snabbare och vi var sysslolösa. Strax efter Karins ankomst ringde de från Roslagsbostäder och berättade att nyckeln nu hade kommit in och det var fritt fram för mig att hämta den. I sällskap av Karin som även skulle kolla hur det stod till med släphyrningen rullade vi ner för backen och över ån. Släpet var på plats och vi kunde hyra det tidigare än vad som sagt och med det påkopplat på kroken åkte vi tillbaka till campus.

Ett litet moln på himlen var att de som hyrt släpet före oss använt det till att köra fordon i, så hela golvet var såpahalt av disel, så det tog en stund innan vi kunde börja fylla släpet med mitt ”skit”. Men efter många om och men, så rullade vi ut genom grindarna. På gräsmattan nedanför min balkong travade vi lådor och möbler i en enda hög. När släpet var tomt for jag och Karin vidare till nästa adress. PG (lillebror nummer 1) var även han i flyttstadiet och hade hört rykten om att jag var på jakt efter en soffa. Den är ”smutssvart” och i fem delar. Då det är trevligare att ha en soffa att erbjuda sina gäster att sitta i än på stora kuddar på golvet, så tog jag soffan utan att tveka. Tillbaka på hemmaplanen med en soffa på släp och en massa andra ”bra att ha saker” från bror, började det stora jobbet med att forsla upp all bråte en trappa. Vem som kläckte idén vet jag inte men istället för att slösa tid på att rusa i trappan så använde Micke och Ylva ett rep och hissade smidigt upp vissa mindre ömtåliga och tunga kartonger till lägenheten via min balkong. Mycket smart om jag får säga det själv!

När allt var på plats i en hög i mitt vardagsrum, tackade Karin för sig och vi andra for ner till hamnen för att käka den middag som vi alla förtjänade.

Första natten i lyan kändes underlig. Underliga ljud överallt och fotsteg utanför i trappuppgången, som jag låg och lyssnade till. Att jag dessutom hade problem med att hitta nödvändiga saker i röran, gjorde inte kvällen lättare. Men jag hade min alldeles egna lägenhet och bara det är värt all stress under veckan.

Tack Karin, Ylva och Micke för hjälpen!!