Har nu lagt in bilderna från Josefins kalas på HEMSIDAN!!!!  

Adressentill bilderna är http://maxe.zoomin.se/A86971 

Mitt i natten är klockan igen och mina ögon går i kors. Skriver i morgon em den underbara smörgåstårtan Josefin bjöd på, men som syrran stod som tillverkare av.

Natti!

Mosters lillråtta blev den 3:e april 6 år gammal och de vanliga människorna dök upp för att gratta lilljäntan.

Syrran hade gjort en underbart smarrig smörgåstårta som nästan helt gick åt och prinsesstårtan var så färsk att den inte ens gick att skära ordentligt. Smarrigt var ordet.

Lillråttan fick en massa presenter allt från cd-skivor till kläder.

Det finaste var dock en sprillans ny cykel i färgerna svart, rosa och vitt. Skitsnygg!! Modet att våga cykla hade hon inte till en början, troligen för att det var för många människor som stirrade på henne.

Dagen var otroligt trevlig och timmarna flög fram.

Bad om hjälp för ett par dagar sedan gällande detta med bloggning och den enda som ställde upp var Jennie! Tack min nästan släktingJ.   

Att läsa bloggar är på sätt och vis som att stå utanför ett fönster och kika in i en annan persons vardagsrum… 
Är det mörkt ute och upplyst inne så är det å andra sidan mer att man spionerar, men om det är ljust ute och den i lägenheten vet om att man står där utanför och studerar privatlivet på andra sidan rutan är det mer åt bloggkänslan.

Man skriver ju bara om det som man vill att folk ska veta och vill man hålla sitt privatliv hemligt så drar man ner rullgardinen.

Att dyka ner i en väns blogg är i mitt tycke mer spännande än att kolla in främlingars bloggar. Om jag inte letar efter något speciellt att läsa om för då är det främlingarna som jag hittar det mesta stoftet hos. Men just vänners bloggar har det som jag vill veta. Jag vill veta vad som händer i deras liv (glädje och sorg), vill skratta åt teckningar, se deras barn utvecklas och av nyfikenhet & intresse följa med dem i livet.

Även om jag inte alltid skriker till när jag varit på besök, så håller jag mig uppdaterad.

Har skrivit det tidigare, men anledningen till att jag bloggar är att förbli synlig.

Har stundtals en känsla av att vara osynlig.

Kan sitta och prata med en viss person och mitt i en mening kan personen ifråga resa sig upp och gå ut ur rummet… Som om hon inte hörde att jag pratade.

Eller någon kan komma in och avbryta mig mitt i ett samtal, som om personen inte såg att jag var där… 

Stunderna av genomskinlighet är ganska många, eller så har jag blivit mer uppmärksammad på dem eftersom jag tänker mer på det.

Anledningen till att jag bloggar är alltså att jag inte vill vara genomskinlig. Om en person läser min blogg blir jag glad, om femton pers läser den börjar jag undra varför de läser den eller om de bara råkat slinta på knappen och kana in på fel sida.

Jag vet inte om besökarna är planerade besökare eller misstagsbesökare eftersom ytterst få lämnar fotavtryck efter sig.

Vilka ni än är så ska ni ha tack för att ni läser om mitt förvirrande liv.

En lång utläggning om inget, anledningen är att jag är trött och försöker att få hjärnan att samarbeta över ett enda ämne.  

Fredag har nyss gått över till lördag. Aptrött sitter jag i soffan, stirrar på dålig tv och dricker kallt kaffe.

Dålig teve beror på att batteriet i tvdosan har tagit slut och jag orkar inte resa mig och kallt kaffe beror på att jag glömmde värma vattnet i vattenkokaren innan jag hällde upp det i muggen. Behöver jag över huvudtaget berätta att jag är trött... aptrött? 

Förstår inte själv, varför jag inte går och lägger mig. Hela dagen sedan jag vaknade på, förmiddagen har det varit full fart. Kom på att jag ska fira Josefin i morgon och eftersom det snart är påsk och jag inte hinner träffa någon av de tre småttingarna innan påskharen dyker upp, så ska jag ha påskäggen med mig i morgon. Problemet var bara att det bara var Jossans ägg som var klart.

Hela dagen har jag därför suttit med penseln i högsta hugg och nästintill duschat i lack.
Telefonen ringde och eftersom min telefonsignal låter som en polissiren, så hoppar jag högt varje gång det ringer, så mitt under lackningen  ringde telefonen och skrämde livet på mig.

Jag har alltid min telefon med mig om jag skulle få ett samtal eller ett SMS. För det mesta är telefonen tyst, men OM det ringer så är jag på ställen där en tjutande polissiren inte är så uppskattat att höra och ännu svartare blir blickarna på omgivningens blickar när jag inte hittar telefonen i jackfickan och signalen blir högre och högre... 

 Funderar på att byta signal, men då kommer jag väll inte att höra den, eller snarare inte inse att det är min telefon som ringer.

För ett par somrar sedan gick jag runt i Norrtälje och började av någon anledning att gnola på Whams lår "Wake me upp befor you go".

Hela dagen satt låten i min skalle och den ville inte försvinna. Inte förrän jag kom hem och mamma undrade varför jag inte svarat när hon ringt, såg jag att jag hade 4 missade samtal och att ringsignalen var inställd att spela just Wham.

Bibliotek är för mig en av få platser där tystnad och stillhet ska råda.

Medan barn springer runt, lekandes kurragömma bland hyllorna och tonåringar högt och ljudligt pratar i telefonen, så är jag en av de som smyger runt för att inte störa allt för mycket. I bland när jag haft fel skor på fötterna har smygandet varit en omöjlighet. Mina svarta gympaskor passar inte ihop med golvet på biblioteket och i varje steg jag tar uppkommer ett knarrande som kan gämföras med en ankas "Kvack".  Mycket spännande att smyga runt mellan hyllorna i dojor som låter som en anka "kvack, kvack, kvack..."  Och om telefonen som ligger i någon av mina tio fickor dessutom ringer så är det extra roligt. Förföljd av en polissiren i jackfickan och ankor under fötterna gör jag mitt bästa för att bli så osynlig jag bara kan.

Senast jag var inne på bibblan ringde min annars stumma telefon TVÅ gånger. Vilket betyder samma panik dubbelt upp.

Hursomhellst så är klockan mitt i natten, äggen färdigmålade och jag är i stort sätt klar att fira Josefin.

De senaste dagarna har varit lugna men fullbokade. "Sprattelgubben" har varit hos farmor och han har även varit på besök hos mig. Som alltid när han dyker upp så blir det fullfart, massa skratt och långa stunder av skapanden. Alltid när han kommer från mig har han saker med sig hem till sin mamma. Denna gång var det två urblåsta ägg till påskriset, ett målat påskägg som han dekorerat med paljetter och en tavla. Tavlan är fotad och kommer att hamna på min hemsida, när jag orkar pyssla med bilderna.

På många sidor har jag sett att de bloggar som varit populärast är bloggare som håller sig till ett enda ämne. De som riktat in sig på en kategori och på det sättet hittat andra likasinnade som de skriver för, en trogen läsarkrets helt enkelt.

De mest populära bloggarna måste vara de som tar upp mode och skönhet. För en totalt icke modeintresserad person som jag är, har jag svårt att förstå dragningen till alla dessa mode bloggar som ploppar upp, hela tiden.

Så vad ska man blogga om? 

Vem vill läsa om mitt liv och min tråkiga vardag?

Vad har jag att berätta som kan vara intressant för andra?

Med en ny hemsida, så vill jag även att folk ska upptäcka att jag har en blogg, men vad ska jag fylla den med?

Trots många intressen så vet jag inte vad jag ska rikta in mig på. Ska jag hoppa på ämnen inom:

Litteratur, musik, konst, vikt, hantverk, hälsa, mat/recept, historia, djur…  

Listan går att göra hur lång som helst och jag vet inte var jag ska börja fundera. 

Behöver hjälp med förslag!! 

Idéer? 

Vad skulle du vilja läsa om??  

Det finns bra reklam som man minns efter evigheter, dålig reklam som man glömmer bort i samma sekund som den visats och reklam som jag bara stör mig på eller blir skitförbannad över att ha stött på.

Av någon underlig anledning som jag tyvärr inte vet svaret på så får jag en gång i veckan reklam från ”Mammas maträtter” hemskickad till min mailadress.

Jag kan erkänna att jag aldrig öppnat dessa reklamer utan skickat de vidare direkt till sopnedkastet.

För tre veckor sedan började jag fundera över om det verkligen handlade om mat när jag fick detta från ”Mammasmaträtter”:

"Provsetet med trosorna skickas till dig"

‏ Kära Helena

Berätta för oss var provsetet med trosorna önskas skickat till, så kommer de med posten. 

Även om det även skickades med ett recept på Chilisoppa så undrar jag lite vad trosor har med maträtter att göra. Förra veckan dök detta upp med mailen, även här var avsändaren Mammas maträtter:  

"Du vinner möjligtvis 5000 spänn‏"

Kära Helena  Du vinner möjligtvis 5000 spänn trots att det är finanskris.

Det tar endast ett ögonblick att besvara de korta frågorna och få reda på det.

Även här var det ett litet recept medskickat, vilket är helt okej med tanke på att det handlar om utskick ifrån ”Mammas maträtter” :)    

I dag när jag kom hem så hade jag fått ytterligare ett mail från ”Mammas maträtter” och denna gång är det inte ens kul längre!

Visst folk reagerar direkt vilket gör att det på sätt och vis är bra reklam, men att öppna mailboxen och mötas av denna rubrik, då är det inte längre min typ av humor!

”Gå ner i vikt Helena"  

Hejsan Helena

Gå ner i vikt med en ny bantningsprodukt som verkligen fungerar.

Just nu får du provpaketet för 30 dagars användande samt en smart fitnessdator och ett måttband, så att du kan följa din viktminskning.
Klicka här och få provpaketet. Kombinera viktkuren med nyttig kost och uppnå en varaktig viktminskning ännu snabbare.

Ett recept på fettsnål Sparrissoppa medföljde, som även verkar ganska gott, men jag har förlorat matlusten. 

Att jag möter "Gå ner i vikt Helena" i min mailbox, då är det inte längre humor i mina ögon, utan handlar snarare om kränkning. 

Uteslut mitt namn och det är en okej reklam, eftersom den då inte riktar sig till någon speciell utan är just bara ett reklam utrop.

Men att skriva mitt namn gör att det blir mer privat och känns som om det är mer riktat till mig som person.  

Att de inte har en aning om vem jag är, det vet jag, men att de tar med mitt namn i reklamutskicket är ett sätt för dem att skapa förtroende på samma sätt som föräljare som ringer och frågar efter en viss person i hushållet.

De vill visa att de tänker just på mig och att deras produkt bara är för just mig.

Jag är speciell i deras ögon...  kyss mig i häcken, kan jag bara tillägga!!!

"Gå ner i vikt Helena" är för mig ett ordentligt feltramp i klaveret som någon osmart person har gjort och vars ord är lika humoristiska som vilken annan förolämpning som hellst.

Det skulle vara som att skicka ut följande reklam:   

"Värm dig i en äkta päls Boel"  Mottagare Boel, vegan...

" Ta en dusch, Perkku" Mottagare Perkku, bostadslös...  

Jag är överviktig, jag vet om att jag är överviktig, jag vet om att jag borde gå ner mer i vikt.

Men att få ett reklam till min mail där det inte bara är ett förslag utan mer som en personlig kontakt, adresserad direkt till mig, med mitt namn i reklamen är bara...  

Jag känner mig sårad, förbannad och förolämpad!  

Vill bara tacka "Mammas maträtter", för denna tid, ni har just förlorat en blivande kund! 

Har som alla kanske vet målat påskägg under de senaste veckorna, ägg som jag testat att måla olika saker på och eftersom Jill gav en beställning på en apa, en älg och en PORSCHE ! så har jag för första gången i mitt liv målat dessa saker på den inte alldeles plana ytan av ett ägg.

En erfarenhet rikare, med andra ord. 

Så med tre ägg kvar kom jag på den brillianta idén att ge mina syskonbarn ett varsitt ägg, och eftersom Lilltjejen fyller år och alla barnen är på samma plats samtidigt, så passar det bra att ha äggen klara till dess. Elias och Joels ägg är (i min skalle) klara så det var bara Josefins ägg kvar att hitta på motiv att måla.  Det ena ledde till det andra och så här gick mina tankar ganska exakt : 

Josefin – flicka -  dockor - Barbie- rosa- glitter- paljetter… PALJETTER!!!!  (”Pling” sa det och den lilla lampan över skallen började lysa!)

Ja!  jag målar ägget rosa och klistrar på paljetter!!!!  

Ut på jakt efter paljetter och eftersom Ö&B har allt så hittade jag dessa paljetter just i det varuhuset och glatt satte jag igång.  Hela jag är full av lim och glittrar av vilsekomna paljetter.

Jag har en känsla av att Helena tagit sig vatten över huvudet, denna gång.

Resultatet kommer så småningom att dyka upp i galleriet på hemsidan, så ha tålamod.

När jag började med den högre dosen av Concerta, blev jag ombedd av min läkare att håla koll på biverkningar och andra underligheter.

En av de positiva egenskaperna jag funnit ut är att jag är lugnare med piller i kroppen än utan piller. Min hjärna går inte längre på högvarv, jag kan koncentrera mig på ett annat sätt än jag kunde tidigare och jag är mer öppen som person.  De som känner mig vet att jag aldrig varit mycket för att prata, utan sitter helst som en liten spanande uggla i ett hörn och håller utkik, men vill liksom inte bli inblandad i det som händer och sker runt omkring mig.  Har inte varit den som tagit för mig och inte förrän jag känner att jag litar på personerna i min närhet kan jag släppa hjärnan loss och komma med underliga kommentarer, skämt och annat.

Har nu märkt att Concertan gör att jag pratar mer än tidigare men att kontakten mellan hjärnan och käften har blivit väldigt lång. Istället för att tänka tanken och låta munnen prata har det nu förändrats till att käften snackar och hjärnan försöker hinna med. I går tog det närmare ½ timme innan hjärnan registrerade på vad jag sagt, och då var det omöjligt att ta tillbaka orden som jag absolut inte skulle ha nämnt. Jag måste nu lära mig att hantera denna biverkning, för jag kan helt enkelt inte gå runt och prata om saker som jag inte bör prata med främlingar om.

Jag hade full koll på vad det var för dag och ännu större koll blev det när min bror ringde och påminde mig om att jag skulle gratta pappa som fyller 71 år i dag.

När mamma dök upp så kunde jag inte undvika min kalender som sitter på ytterdörren i noshöjd och DÅ började min förvirring. För enligt min hjärna så var det onsdag, men eftersom pappa fyller år den 26:e så betydde det att det i själva verket var torsdag och eftersom jag har kyrkan varannan torsdag så skulle jag i själva verket vara påväg till kyrkan just nu... Och eftersom det plötsligt var torsdag, eftesom pappa fyller år och dessutom tackar för att jag mindes hans födelsedag, så vat jag inte en dag före som jag trott... 

Min förvirring var total tills mamma förklarade att hon lurat stackars bror att ringa pappa eftersom mamma vaknade med tanken att det var torsdag...

Nu är tiden åter rätt och dagens datum stämmer med verkligheten igen. Jag har ytterligare ett par timmar på mig att måla de påskägg som ska vara klara och färdiglackade tills den 26/3 klockan 19.00 (pip)