Klockan är långt efter 20 .00, men nu ligger mitt andra inlägg uppe på hemsidan. 

 http://maxe.zoomin.se  

Kän dig fri att läsa´:)

Hur stor är sannolikheten att jag ska känna två personer med  samma namn??

Den ena har dock en liten apostrof i efternamnet, men i allfall.  

Min förvirring var stor när jag fick en ny vän på facebook och denna vän skrev ett litet meddelande som hon undertecknade med för och efternamn.

 "Nu har det slagit slint för Karin som låter döttra vara med på FB!", var det första jag tänkte när jag såg namnet, men det hade hon alltså inte  gjort utan bara döpt dottern till ett för vanligt namn  :) 

 

Dagen har varit lugn och normal. Vintern har kommit igen och jag, som älskar snö och vilda vindar börjar tröttna.

 

Träffade Ebba över en fika och lite skitsnack. Det var supertrevligt och det vill jag göra om igen snart.
Har saknat kontakten med lärarna och andra på VFHS.

 

Ska göra något kul! Istället för att lägga upp samma blogg innehåll på ”Zoomin” så ska jag lägga upp en som handlar om något helt annat.  Den som är nyfiken kan hoppa dit, men inte förrän efter 20- snåret i kväll, då det kommer att ta ett tag att skriva.  

 http://maxe.zoomin.se

Dagen blev över förväntan och trots att mina nerver var på väg att överge mig vid ett par tillfällen så är jag så glad att jag åkte med ner till Stockholm.

Skrattade så tårarna sprutade på vägen ner vilket fick oron att försvinna för ett tag. Vi kom in på ämnet beroende och då speciellt spelberoende vilket både jag och T kan räkna oss som. Jag älskar pokermaskinerna på finlandsfärjan vilket även T visade sig göra, men för henne är det inte pokern som lockar utan ett grodspel…

Där man tydligen inte bara kan vinna pengar utan även uppleva att de gröna grodorna dansar och att det just är dansandet som lockade T. Jag skrattade som en galning när hennes beskrivande sätt av de dansande grodorna verkligen fick bilderna i min hjärna att bli så levande. Jag har själv inte sett det spelet, men nästa gång jag åker måste jag leta reda på det, bara för att se om det verkligen är så beroendeframkallande som hon säger!  J  

 

Ju närmare Söderhallarna vi kom desto nervösare blev jag. Ett nytt ställe med en massa främlingar där det enda gemensamma jag delade med dem var att vi var ”kapitel 1:or” och snackat på forumet. Planen hade varit att vara på plats en stund innan klockan slog för att göra oss hemma stadda och hälsa de andra välkomna, vilket sprack direkt när det hunnit dyka upp en massa kottar.   Med hjälp av deltagarlistan som supertrevliga Bengt, skrivit ut åt mig, så var det lätt att hålla koll på vem som var vem, även om fotografierna på listan inte helt stämde med verkligheten, så var den ett kanonbra hjälpmedel. Tack Bengt!!

Jag hamnade som vanligt längst ner i ett hörn och trivdes med att inte vara i fokus. Pratade när jag fick frågor, men höll mig annars tyst och nöjde mig med att lyssna, intressant det också. Alla var super trevliga och timmarna flög fram under öl/ vin drickanden och trevligt tjatter. Själv höll jag mig till Coca-cola och sedan ett par glas vatten. Ola Lauritzson som var med att starta upp Kapitel 1, hann vara med ett tag innan han skulle iväg på en fest och även Mattias Boström från ”Piratförlaget” tittade in, vilket var supertrevligt. Bengt sprang runt med en kamera i högsta hugg och plötsligt utan att jag hade en aning om hur, hade jag kameran i mina händer och en order om att knäppa kort på Christoffer som satt bredvid mig.  Det blev en bild på honom, men troligen så höll jag på att knocka honom genom att komma lite för nära, är inte van med en ”riktig” kamera som sticker ut närmare 30 cm framför näsan på mig. Men han överlevde.  Sittandes i ett hörn tyckte Tess och Malin att jag såg ensam  och  utanför, så de gjorde mig sällskap. Tre tjejer med den likheten att  vi alla är blyga, ogillar mycket folk, ogillar uppmärksamhet och inte vet vad vi ska säga, gjorde att det blev... tyst. Bengt slog sig ner vid bordet och tystnaden försvann och när även Dominic dök upp blev det ännu trevligare.

Från att ha varit en grupp som upptog fyra bord, så minskade antalet deltagare och mot slutet trängde vi oss samman runt två bord. Tex startade en gemensam dikt, genom att skriva en mening på ett papper, som sedan skickades vidare till nästa person som skrev en mening osv. Dikten blev ganska lång och i mina ögon totalt obegriplig, men den handlade om grönsaker (?!) . Mitt bord ville inte vara sämre så vi hoppade på utmaningen och kastade ihop en dikt som på något underligt sätt faktiskt blev ganska begriplig och sättet som Bengt läste den på gjorde den även ganska vacker… Hmmm. Plötsligt plockade Bengt upp ett munspel och började spela. Hans plan hade nog varit att starta en allsång, men vi var fortfarande lite för nyktra och lite för mycket svenskar, så det var ganska tyst med bara lite smått klappa takten.  Utan att veta vart timmarna tagit vägen hade det gått fem timmar och det blev dags att hoppa på den lilla blå bussen för hemresa. Direkt på bussen började vi fnittra och skratta. T:s maskara rann efter skrattårarna och själv hade jag magknip. Vi störde nog hela bussen genom att fnittra, men kul hade vi. Det började med att T, skulle ha kört hem mig om det inte berott på platsbrist i bilen och bara bagaget varit ledigt. Självklart var jag tvungen att berätta om bilresan till Elmsta med Anneka och Stefan då jag tvingades sitta i bagaget, bakom hundgaller.  Det ena ledde till det andra och minnen ploppade upp från bådas hjärnor och bilderna hon målade upp, fick mina magmuskler att krampa.

 

Dagen var kanon på alla sätt, stämningen hög och jag ser fram mot nästa gång det blir en träff där jag förhoppningsvis har mer mod att jag även kan prata med fler än jag gjorde i dag.     

Ett par bilder tog jag (glömde bort att kameran var med), men de hamnar på min hemsida.

Snart är det dags!  okej jag vet att det är ett par timmar kvar... Ganska många sör att vara ärlig, men nervositeten har nu börjat komma. I morgon bär det av ner till huvudstaden för en träff med andra kapitel 1:or. Det dka bli kul, spännande och ganska nervigt, men det går nog bra.

Även om klockan inte ens är 22 så är jag aptrött. En koll på vad som händer i bassisten Duff McKagans liv, denna vecka och sedan blir det nog sängen.  

 Lovade att som före detta elev på Väddöfolkhögskola göra lite reklam för en av deras kurser. Nämligen "Livsstilskurs - för dig med övervikt".

På min hemsida håller jag på att skriva om mitt år som elev på Väddö folkhögskola 2005.

VFHS var nämligen först i landet med att starta en kurs som riktade sig mot överviktiga och jag tillhörde den första klassen att gå den kursen.

Hur mitt liv som elev på skolan går att läsa här och även vad det är för typ av kurs.  http://maxe.zoomin.se/index/70581.html

I augusti startar nästa kurs om det finns tillräckligt med intresserade. Intresserade borde det finnas eftersom övervikt är ett av de största sjukdomarna i dag och hur många av oss tjejer drömmer inte om ett liv som normalviktig??

om du är nyfiken på att veta mera så ta gärna kontakt med mig eller med Skolan direkt! 

Året på Väddö, blev det bästa i mitt liv!!!

Tvingades avsluta förra blogginlägget då "Highlander" började på 6:an och jag kan inte missa ett enda avsnitt av den serien :)  Så nu fortsätter jag att berätta om helgens krockar!  

Klockan femton ska jag infinna mig på ett ställe på Söder som heter ”Pig&Whistle”. Var det ligger har jag ingen aning om och har således inte den blekaste om hur jag tar mig dit. Jag har dock Teresa i sällskap så vi kanske kan slå ihop våra skallar och komma rätt. Anledningen till att jag ska dit är att delar av kapitelettorna har ett möte där och den som vill får droppa in för att träffa varandra i verkligheten.  

Så spännande och så nervöst att prata med folk som jag bara känner via forumet, men det ska nog gå bra.

Detta var en av de saker som är inplanerade på lördag. Eftersom jag ändå är i Stockholm så kanske jag ska möta upp en gammal kompis. Hon heter Aja och vi träffades via Lunarstorm för många år sedan, hur många vet verken hon eller jag, men vi har snackat nästan dagligen under dessa år och tillslut så har tiden kommit då vi ska träffas i verkliga livet.  Planen är att Aja ska komma till lilla Norrtälje, bo hos mig ett par dagar och jag ska få guida henne runt i min lilla stad. Vi ska även försöka få tid att ta båten till Eckerö, så hon får se Grisslehamn och den delen av Roslagen också.

Aja ska jag troligen möta upp på Centralstationen på lördag och vilken tiden är har jag inte heller någon aning om.

När jag vaknade så hade jag fått ett mess från Annie. Frågan som följde med messet var om jag ville ta en fika på lördag… 

Självklart vill jag ta en fika på lördag med en av mina allra bästa vänner, frågan är dock om vi kommer att fika i samma stad :) 

Det roliga är nämligen att vi ytterst sällan befinner oss på samma plats vid samma tidpunkt. De gånger jag varit i Stockholm och frågat henne om en fika eller lunch så har hon varit i Norrtälje, Hallstavik eller på en båt i guppiga Östersjön. De gånger jag trott att hon varit i Norrtälje och frågat om fika så har hon inte alls varit i Norrtälje. Så eftersom Annie nu frågat om fika på lördag så kan jag dra slutsatsen att hon är i Norrtälje… vilket inte jag är.  Hmmmm…  

 

Var för är min kalender tom utom på vissa dagar som är MER än fullbokade?? Måste nu kontakta Teresa och fråga hur lördagen ser ut, var vi ska träffas  för resan ner till Stan. Ska nu även ta kontakt med Aja och höra om en annan helg kanske passar bättre för oss att träffas än just kommande helg.

Ska även försöka få tag på Annie och höra var hon är någonstans på lördag. Om hon är i huvudstaden kanske hon har lust att följa med på träffen med ”ettorna” och om hon är i Norrtan kanske en kvällsfika kan passa. Eller kanske även en middag…

Lite beroende på hur mitt bankkonto ser ut och vad som kan gömma sig i botten på min frys.

Dags att göra lite nytta och försöka få ordning på helgens planer.  

 

Kom just på att eftersom jag ska till Stockholm så måste jag även i veckan göra ett besök i tvättstugan…  Bläääää.

Eftersom jag är sjukskriven för stunden, brukar mina dagar vara fria, lediga och inget inplanerat. Men om jag trots allt skulle få något att skriva upp på min nyinköpta kalender, så blir genast den dagen fullbokad. Av någon underlig anledning så brukar det inte bara bli ett möte, en träff, en göra den dagen utan en massa saker. 

Det brukar alltid sluta på samma sätt, en smått förvirrad Helena som inser att det inte finns en enda chans att göra allt det som är inplanerat och dessutom inte kunna plocka bort det minst viktiga för att ALLT är lika viktigt.

Kommande lördag är en typisk sådan dag som tills för någon vecka sedan var tom i kalendern, men som vart efter blevit mer och mer fylld och nu när ytterligare ett erbjudande dykt upp så har jag problem. För jag vill göra allt och kan inte göra allt...  

   

Hamnade av någon underlig anledning hemma hos pappa. Det var väll inte direkt så att jag glömde kliva ut bilen och när jag upptäckte mitt misstag så var vi redan på motorvägen, utan snarare så att jag inte hade något inplanerat i söndags och därför åkte med ner till min far.

Sprang på min bror som bosatt sig i pappas soffa, vilket var trevligt. Inte att jhan bosatt sig i soffan utan snarare att han var på plats när jag kom, så det blev en timmes trevligt samtal med bror.

När vi är på rätt humör så har vi skitkul ihop, eftersom vi båda har samma underliga humor och hjärnor som färdas i samma riktning. Micke kom på hur nästa roman ska se ut och idén är så knäpp att den kan bli kanon!

Nu ska vi bara se vem av oss två som börjar med den först och som därför får chansen att skriva den.  Men grunden är klar och idéerna  om handlingen gjorde att det blev skratt anfall hemma hos pappa.

Själv håller jag fortfarande på med ändringarna och trots att jag tycker jag sitter vid datorn dygnet runt, så kommer jag inte framåt. Troligen för att jag gör allt annat än skriver.