Har så mycket att göra i dag och ändå så sitter jag som en uppstoppad padda, framför datorn :)

I början av nästa vecka kommer bästa "hustomten" Jocke över och fixar allt som är trasigt i lyan och då är det bra att han kan komma in genom dörren utan att snubbla över en massa saker som jag bara ställt ifrån mig i farten.

Så i dag är det städning, diskning, tvättstugan och lunchlådor som står på schemat. Med en rygg som fortfarande är helt okej, så görs allt i lugn takt till hög musik :)
Men först något som jag inte gjort på en hel vecka...  Jag ska ut och knata ett par kilometer och andas lite frisk luft :)

I natt möblerade jag om i mitt lilla sovrum. Jag rensade ordentligt och flyttade det mesta.

Mitt skrivbord slipades, lackades i svart och stolen fick en fin dyna.
Jag tapetserade och målade även min vita och tråkiga Billyhylla. Hyllorna målades svarta och sidorna tapetserades i en svart/röd tapet. Det blev bättre än jag trodde...
Tyvärr så var det bara en dröm och allt var lika rörigt omkring mig som när jag somnade :) 

Har dock insett att jag måste göra något åt mitt lilla sovrum, så framöver blir det nog lite hobbyarbete med penseln, tapetlim och en Billy. Även om drömens tapet kanske var i vildaste laget, så var det helt klart en inspirerande dröm. Ska bli kul att se om jag orkar och klarar av att fixa det själv, eller om det blir halvfärdigt som det mesta jag gör...  
Det största problemet kommer nog att bli hur jag ska tapelsera med två nyfikna pälsbollar i närheten.
Är ganska säker på att ett av djuren (den lilla grisen garanterat) kommer att fastna i hyllan :) 

Inspirerande bild

  Bilden hittad på http://livethemma.ikea.se

Orkeslös och trött hamnade jag i soffan, med stereon på hög volym som "bakgrundsmusik" :) 
Plockade fram stickmönster, garn och började sticka. Fel antal maskor fick mig att repa upp och börja om och åter fel antal maskor och åter repa upp. Tillslut fick jag rätt antal maskor på rätt stickor och kan börja med mönstret... 
Nu efter tre timmar har jag åter repat upp de 15 centimetrarna som jag stickat och även gett upp för kvällen. Huvuset värker, halsen svider och axlarna håller på att ge upp...
I dag är ingen bra dag för mig att vara pysslig på, så nu ger jag upp! 

Tack och godnatt! 

Strax innan 13 ringde min telefon (första beviset på att den "nya" verkligen fungerar, Tjohoo!), men eftersom jag jobbade som en liten idiot hade jag ingen möjlighet att svara. Bara ett (för mig okänt) nummer och inget namn visades och jag hade ingen aning om vem som ringde. 
Kom hem och kom plötligt på att fastighetsskötaren skulle ringa någon dag, för att "boka tid" för att beta av min lilla lista av fel i lyan.Kanske var det han som ringde och som jag klickat bort. Knappade raskt in nummret och väntade påatt han på andra sidan skulel lyfta luren. Strax svarade en glad röst "Hallå"... jag insåg att det inte var Jocke som svarade då detta var en kvinna. Kände mig korkad överatt inte ha en aning om vem jag ringt och även om jag mycket väl kände igen rösten, så kunde jag inte placera den... Kände mig verkligen som ett UFO när jag hade noll koll... Det dröjde en stund innan jag viste vem jag pratade med och jag slapp även fråga :) 
Men nu har jag således även fått veta att mina nummer INTE var sparade på SIMkortet och de nummer på min "nya" telefon är de som jag lade in förra gången jag använde den. Så nya nummer/namn från senaste året finns inte och samtal kan bli ganska spännande framöver. Jag kommer att låta som en IQ befriad talgboll, varje gång någon ringer :) 

I dag sa jag faktiskt ifrån på jobbet. Jag sa att min kropp inte orkar och att jag tog mig till jobbet enbart pga envishet, värkpiller och Ormsalva.

Min kollega var sjuk i dag, jag gissar att det är arbetet i går som körde slut på henne. Men eftersom jag inte har någon telefon så har jag inte kunnat komma i kontakt med henne och höra hur det är :) 
Men i dag fick vi en vikarie (kors i taket och amen!) En tjej som aldrig varit på platsen tidigare, och det hade varit lugnast om hon utförde mitt jobb, eftersom jag håller mig inom samma område hela dagen och inte skuttar runt i huset på olika avdelningar och våningsplan.
Men då protesterade jag... Att ytterligare en dag utföra gårdagens arbete, skulle bli för mycket. Och även om viljan fanns så ville inte kroppen. Den tycker att det är lagom jobbigt att tömma papperskorgar och dammsuga en vidrig matta (hatar dammsugaren!!)... 
Så vikarien fick den stora äran att gå vilse i huset :)  
Visst jag var snäll nog att ta med henne på en rundtur och även ge henne en karta av huset... hon fick även mitt telenummer om hon skulle gå totalt vilse. Men hon klarade det gallant, så jag är nöjd och glad :)
Det blev en lugnare dag än gårdagen och jag är inte lika "under isen" i dag som jag var i går när jag kom hem...  

I går kraschade min mobil och jag är mobillös (och jorden håller på att gå under). Tack vare grannen så har jag nu en lånetelefon för nödsamtal (typ det enda man kan ha den telefonen till) så i morgon om jag har tur så får jag låna en "riktig" mobil i väntan på att min kommer tillbaka från doktorn. Men i stenåldersluren så funkar inte mitt Simkort, det är för litet, så det blev att införskaffa ett större simkort och då plötsligt kommer den räkningen för nya Sim på faktura och eftersom jag har abonnemang så vill jag inte ha en faktura också... Jag blev helt nollställd och eftersom jag har noll koll på mobiler, teknik eller att läsa fakturor, så blev det lite oreda bakom pannbenet.
Startade upp chatten med tele2 och kände mig verkligen som en mycket korkad blondin när jag ställde mina frågor., men jag fick i allafall svar på dem. Jag får ett simkort kopplat till mitt nummer hemskickat, så jag slipper fakturan (tjohoo)
I väntan på svar från den trevliga killen, så skummade jag även i genom skadeanmälan och där framkom att kvitto för inköp av telefonen skulle skickas med telefonen till lagning...  Jag skaffade min lilla mobil för ett år sedan och har fortfarande ett år kvar på bindningstiden eftersom jag bundit upp mig så betalar jag ju telefonen varje månad så hur kan jag då ha ett kvitto? Fick jag kvitto eller fick jag det inte?? Jag som inte ens minns vad jag åt i går, ska plöttsligt komma ihåg ett år gammalt kvitto...  Hjärnsläpp på hög nivå!! 
Men min chattkompis på tele2 hjälpte mig genom det problemet också. 
Jag är i allafall imponerad över deras tålamod. Hade jag chattat med mig själv så hade jag varit både gråhårig, piller knaprare och en aning lätt hysterisk. Så jag är glad att jag bara är lokalvårdare :) 

Skallen värker, ryggen värker och i hjärnan snurrar tankarna runt runt. 

Hur jag än gör så verkar allt gå åt skogen och jag är åter tillbaka i den negativa spiralen som jag trodde att jag kommit undan ifrån. 

Sa igår till min kurator att det var länge sedan som jag varit så lugn, stabil och glad. Att allt äntligen flyter på och att jag kan njuta av nuet eftersom allt är så bra...

Jag borde ha anat det! Jag borde ha förstått att jag inte ska få må bra. Jag ska helt enkelt inte vara utvilad, problemfri och jag ska absolut inte vara smärtfri... 
Fick oväntade besked  i morse när jag kom innanför dörren på jobbet.

Jag damp orkeslöst ner i soffan och upprepade samma ord om och om igen: "Jag orkar inte, jag orkar inte, jag orkar ta mig fan inte längre, jag orkar inte längre..."  

Kände hur piggheten försvann ur kroppen och bara hopplösheten bli kvar.

Vetskapen att jag måste jobba hårdare än vanligt och göra mer än vanligt i ett tempo som är snabbare än vanligt. Om jag inte hinner med det som ska göras så vet jag att min kollega gör det som blir kvar att göra. En kollega som har större smärtor än vad jag har och där varje steg hon tar är en plåga...

Så ego är jag ännu inte att jag kan strunta i en väns värk och lassa över allt på henne. Istället kämpar jag på och gör mitt bästa... 
I vanliga fall städning av tre toaletter, i dag var det 16...

I vanliga fall städ av ett kök i veckan, i dag 3 kök...
I vanliga fall städ av 20 - 30 kontor/dag, i dag bara tömning av papperskorgar på 30 kontor.
Upprepa samma rörelser hela tiden och känna värken komma smygande i knäna av av att sitta på huk och i ländryggen av att böja sig över toalettstolarna. Ignorerar värken för jag vet att snart är det över och toaletterna tar slut. 
Puttar bord och drar stolar i matsalarna för att komma åt smulorna under dem, lyfter fulla och tunga sopsäckar med matrester och vet att jag kommer att ångra varenda rörelse, när jag väl sätter mig ner och känner efter hur jag mår.

Tömma papperskorgar i kontor och försöker ignorera gruset på golvet, fläckarna och dammet i hörnen. Att bara göra det jag blivit tillsagd att göra, trots att mitt samvete protesterar...
Jag vet att jag inte hinner torka golven, trots att det behövs och jag vet så jävla väl att allt damm, smuts och torra blomblad i fönstren kommer att dubbleras under veckan och att nästa veckas kontorsstäd kommer att ta längre tid att utföra för att det är mer att göra då, eftersom jag inte gör det i dag... 
Vill bara sätta mig ner i en soffa och gråta av utmattning och värk, men tar istället ett djupt andetag, en värktablett och biter ihop...

Semestrar och sjuka vikarier är ingen bra kombination och visst bör sjuklingarna inte komma tillbaka medan de fortfarande är sjuka, men varför är alla sjuka samtidigt??

Den stora frågan är väl egentligen, NÄR kommer JAG att bli sjuk och hur länge kommer jag att vara sjukskriven?? 

Jag borde ner på stan och leta efter ett Simkort till min lånade telefon, men jag orkar inte...
Orken har tagit slut och jag orkar helt enkelt inte...
Vill göra som trötta barn i affären. Kasta mig på golvet, skrika och slå med knutna nävar i golvet...

Först jobb och pressade mig själv till lite över 100% :-( sedan hem för att på 20 minuter hinna byta om, äta mellis och baxa ut cykeln ur ett föråd som innehåller ca dubbla antalet cyklar till boendet i huset. Därefter hämta telefonen på jobbet, som vid hemfärden glömdes i laddaren. Därefter blev det en farlig cykelfärd till sjukan och kuratorn. Prata sönder halsen under en timme innan hemfärd till lyan.

Mina ben skriker "promenad", men hjärnan säger " håll käften och sitt still" :-)